Hänt sen sist

 Sedan jag kom hem från Spanien har dagarna rullat på i rasande fart. Jag har gymmat, dansat linedance, träffat barn och barnbarn, varit på babysim och besökt metropolen Vaggeryd. 

Att få vara med dottern och minsta barnbarnet på babysim var så rasande roligt! Jag har ju själv varit babysiminstruktör och allt kom tillbaka! Massor av härliga minnen och lilla E’s glädje i vattnet var härlig att se. En del av sångerna kände jag igen med och ”hej-då-sången” som de sjöng var den som jag skrev texten till en gång i tiden. Det hela var så kul så jag kände mig glad i flera dagar efteråt. 

Till Vaggeryd åkte jag med vännen A som sällskap och bilen lastad med pappas gamla fåtölj. Pappas Laminofåtölj, som jag senare fick ta över, var en 50-årspresent till honom 1967. 

Ni kan ju tänka er hur mycket den fåtöljen varit med om genom åren! Nu var den i rätt åtgånget skick och därför ville jag lämna in den på fabriken som tillverkar dessa fåtöljer och som alltså ligger i Vaggeryd. 

Jag trodde, i min enfald, att det bara var att lämna den där, få ett kvitto och sen vända hemåt. Icke! 

Vi möttes av en expert som undersökte fåtöljen grundligt. Han konstaterade att det var en Lamino de lux, vilket var okänt för mig. Efter lite diskussion hit och dit om vad som behövde göras, fick vi en rundvisning i själva fabriken. Där visades olika stolar och vi diskuterade skillnaden mellan min och de fåtöljer som tillverkas idag. Han visade och förklarade. Och jag, i min tur, förklarade att jag ville ha tillbaka den så lik originalet som möjligt. Det var någon söm på sidorna som de inte ens visste om de kunde göra längre men i övrigt var vi överens.

Vi gick tillbaka till receptionen där pappas fåtölj stod och såg hyfsat miserabel ut bland deras finmöbler. Så var det dags att bestämma klädsel. Han visade några prover men ringde dit en tjej som hade fler prover att välja mellan. Hon kom och verkade helt förtjust över pappas gamla fåtölj! ”Det är en de lux”, sa mannen andäktigt. ”Åh, en sån har jag aldrig sett!”, svarade hon nästan vördnadsfullt. Själv började jag känna mig som om jag kommit dit med självaste kungen i släptåg. När allt var klart och papper skrivna skrivna fick vi slutligen ta en titt på deras outlet som egentligen var stängd den dagen. Mycket fint där. 

Sen åkte vi därifrån till ett gårdscafe vi blivit rekommenderade och åt en god lunch. Vi pratade om besöket och konstaterade att något mer seriöst bemötande får man leta efter. Om 8-10 veckor får jag hämta hem fåtöljen igen. Ska bli mycket spännande! 

I nuläget får ni nöja er med en ”före-bild” av den slitna men älskade möbeln. 

I går var jag barnvakt åt lilla E. Hennes föräldrar var bjudna på bröllop. Hon är elva månader och har knappt haft barnvakt förut. 

Allt gick finfint. Vi myste, läste, sjöng och gjorde ramsor. Var ute på två promenader och hon somnade som förväntat. Åt med god aptit. Idel solsken. Men när det var dags att sova för natten, tyckte hon att det hela gick över gränsen och kom med högljudda protester. Jag ringde hem dottern och svärsonen och medan jag väntade på dem sjöng jag ”Bä, bä vita lamm” sisådär 400 gånger för det hade lugnande effekt. 

Så snart de kom hem var det stora leenden igen och föräldrarna hann i alla fall vara med på bröllopet i ganska många timmar. Det får duga när det är första försöket.