Snart är januari slut och jag är inte ett dugg ledsen över det!

 Januari är en skitmånad i mitt tycke! Den är kall, långtråkig och teve visar mest gamla repriser. Än värre har det blivit de senaste åren. I januari -23 var Lasse så fruktansvärt sjuk, alla behandlingar hade avslutats och livet var en fullkomlig mardröm. 

Sen dess har jag inte mått riktigt bra denna månad, även om det långsamt blir mildare med tiden. Men otäcka minnen kommer tillbaka, mardrömmar likaså. Jag sover sämre och blir såklart tröttare. Det är som det är och jag kan inte göra mycket åt det. Tiden får ha sin gång och jag vet ju vad måendet beror på. 

I dag fick jag dock en liten föraning om vår när jag var ute i solskenet på eftermiddagen. Så skönt! 

Jag har också träffat barn och barnbarn i januari, vilket alltid piggar upp och fördjupat mig i släktforskningen. Den senare kräver full koncentration och håller onda minnen borta. 

Och januaris stora ljuspunkt detta år är att jag åker till varmare trakter snart. En vecka ihop med äldste sonen med familj och barnbarnens mormor. Det kommer att göra gott för min trötta kropp och själ. 

När jag kommer hem igen börjar linedancen och jag ska ta itu med gymmet på allvar. 

Det har varit dåligt med fotandet på sistone, tyvärr, så en vinterbild från förra året får duga.