I den mörka vinterns tid
Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter. Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera. Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för. Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning. Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar. I går såg det ut så här på min runda. Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan: Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra...