Egalias egenheter

  Ett otäckt virus angrep både kära syster och mig i början av denna vecka! Vår däckverkstad är starkt misstänkt. Vi var båda där och bytte däck på våra bilar förra fredagen och precis alla som jobbade där var sjuka. Det hostades och snörvlades på alla håll och kanter och någon tog paus för att få i sig Alvedon. Tycker vi borde få rabatt!  Några dagar senare började syrran känna sig dålig och jag också dagen efter henne. Vi minns inte när vi var så dåliga senast! Feber, snuva, frossa, heshet, muskelvärk, ont i magen och huvudvärk. Jag tappade all lukt och smak och systers dito blev förändrad till något äckligt. Vi är fortfarande inte friska. Uttråkade är vi däremot så det förslår.  Vi har spekulerat i om det är covid, men jag hade inga test hemma och syrrans var för gammalt. Antingen det eller något galet influensavirus som inte fanns med i årets vaccin.  Nu är vi i alla fall lite bättre, men sjukt trötta och orken tryter vid minsta lilla ansträngning. Jag skulle trä...

  Våren är helt klart här och det är så skönt. Bilen har varit på ”spa”, d v s tvätt och städning och igår fick jag på sommardäcken.  Någon vårstädning här hemma blir det inte tal om utan det får bli flyttstädning sen istället. Har bokat en sådan för att flyttstäda själv kan jag fetglömma med min dåliga kropp och muskelinflammation i axeln. Tack och lov för att det finns folk som jobbar med sånt.  Däremot har jag varit och vårstädat på gravarna. Fyra gravar är det, på två olika kyrkogårdar. Åkte först till en blomsteraffär där jag köpte så fina penséer till bra pris och sen har jag tagit bort gammalt granris, vissna löv och krattat och gjort fint. Det känns bra även om kroppen protesterar när jag ligger på knä och gräver och har mig. Men så länge jag orkar kommer jag att fortsätta. Och nånstans känner jag att det ändå är bra att röra på sig.  Hos mamma m. fl. satte jag fyra plantor Mormorsmor har mindre plats och fick två. Farmor, farfar och fasters grav Och så älska...

  Förra helgen  hade jag besök av bästa vännerna. Det blev en så mysig helg! Vi har inte träffats på nästan två år eftersom det är många mil mellan oss och även om vi pratar i telefon varje vecka är det inte samma sak som att ses.  Vi pratade massor förstås, var ute och åt på restaurang och besökte Lasses grav som de ännu inte hade sett. För övrigt kunde vi konstatera att han var med oss hela helgen i både prat och minnen. Lite shopping hann vi med också. Jag fick en fin pelargon i present. Upplivad av besöket vaknade jag pigg i måndags och beslöt mig för att det var dags att ta itu med min förestående flytt på allvar. Det är visserligen rätt många veckor kvar tills flyttlasset går men jag vill slippa stress för det tål jag inte och dessutom behöver min kropp sina vilodagar. Jag ska även hinna med att njuta av en vecka på Mallorca strax före flyttdatum och vill ha det mesta klart innan dess.  Alltså skred jag till verket och började packa ned sådant som inte används ...

  I förrgår kom jag hem efter härliga dagar i fjällen med barn och barnbarn. Det började med att tre av oss fick skjuta på avresan ett par dagar p g a ett virus, men förra måndagen kom vi i alla fall iväg.  Både kroppen och knoppen får en smärre chock varje år p g a kuperad terräng och att bo i storfamilj, men med lite vila mellan varven går det fint. Som vanligt åkte jag inte skidor men bara att vara i miljön är härligt. Och att få umgås med alla mina älsklingar flera dagar i rad är guld värt!  Det har varit prat och skratt och jag har fyllt kvoten av gosiga barnbarnskramar med råge. För all del också lite trötta och ibland sura barn men vem kan vara glad jämt?  Jag är imponerad av tålmodiga föräldrar som outtröttligt klär på och av både barnen och sig själva flera gånger om dagen och som lyckas hålla reda på pjäxor, hjälmar, mössor, vantar och annat. Årets ord får bli ”PISTMASKIN,” då den var rena underhållningen dagligen för småttingarna. Vi bodde nämligen så nära...

  Idag fick jag lust att promenera på ett annat ställe än det gamla vanliga så jag tog bilen en kort bit utanför stan. Vädret är milt och när jag var ute var det även dimmigt samtidigt som solen kämpade för att tränga fram. Detta måste fotas och det blev en hel mängd rätt häftiga bilder om jag får säga det själv. Klicka på dem för större format. 

  Idag är det två år sedan Lasse somnade in. Det är ofattbart att det gått så lång tid redan för minnet är så levande och jag tycker fortfarande att han var här nyss!  Fyra av Lasses barn och jag åt lunch tillsammans idag. Därefter fortsatte tre av oss till kyrkogården där vi tände ett ljus och pratade minnen. Det var en fin stund. Jag är tacksam för att vi har så mycket fint att minnas. Det är en stor tröst när livet inte blev som det var tänkt.    

  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...

  Det var ett tag sedan jag bloggade nu, så här kommer ett väldigt blandat inlägg om hur jag haft det, har det och vad jag ser fram emot.  Vintern är, som bekant, inte min årstid. Men denna vinter har ändå varit bättre än den förra och definitivt bättre än förrförra, som var ren fasa. Så det går framåt, kan man säga. Förra fredagen hängde jag med syster på hundträning i en lokal i stan. Det var hennes tax, Dixi, som fick lite aktivering. Där fanns olika banor med hinder och uppgifter att göra. Väldigt trevligt och kul att se. En tax är lite som en katt. En tax äger man inte, det är taxen som äger dig. Finns t o m en ramsa om taxars särart: "Kommer kallad men ej strax, född till slav är ingen tax". Tänk att det finns så mycket viljestyrka i en sån liten kropp! Dixi har en matte som har mångårig erfarenhet av hundträning, så jag har aldrig förr sett en tax med sådan följsamhet. Kul var det och trött var taxen när vi var klara.  Hälsade också på syrran och hennes hundar här ...

  Januari är en rätt trist månad. Det händer inte särskilt mycket. Inget har liksom kört igång, vare sig det gäller aktiviteter eller tv-serier eller annat. Vädret gör inte månaden bättre heller, antingen är det halka och elände eller också grått och regnigt.  Då gäller det att hitta sina guldkorn.  I mitt köksfönster blommar det fint och jag njuter av blomsterprakten varje dag.  Amaryllis är en fantastisk blomma, kan det bli mycket vackrare än så här? I helgen som var tog jag tåget västerut. Väglaget var inget jag är bekväm med att köra i så därför fick det bli tåg. Jag hälsade på mina två söner, en svärdotter och barnbarnen. Det var stoj och kul och härligt att få umgås med älsklingarna. I lördags tog jag tåget hem igen, trött men samtidigt uppiggad.  Natten till måndagen sov jag så otroligt gott! Bättre än på väldigt länge. Så i måndags var jag superpigg för ovanlighetens skull. Underbart! Vädret lockade inte alls till promenad, men jag hade bokat tvättstugan...

  Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter.  Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera.  Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för.  Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning.  Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar.  I går såg det ut så här på min runda. Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan: Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra...