Egalias egenheter

  I lördags morse for jag i väg på en liten utfärd. Målet var Trollhättan, eller strax utanför, för där bor en vän jag träffat via föreningen Cancerkompisar.  I helgen gick Fallens dagar av stapeln i stan och det är rätt imponerande att se 300 000 liter vatten i minuten komma forsande!  Först åkte jag hem till vännen och blev utfodrad och sen drog vi in till stan. Jag har besökt Trollhättan och fallen åtskilliga gånger när jag var barn eftersom jag har släkt i stan och ofta passades ett besök hos släkten in med en titt på vattenfallen. Numera, p g a vattenbristen, öppnas inte dammluckorna mer än när det är Fallens dagar. Förr öppnade man lite till och från under sommaren. Det pågår en massa evenemang i stan dessa dagar och vi strosade runt i folkvimlet, tog en glass och höll oss i skuggan så mycket vi kunde för termometern visade på 28 grader. Vi lyckades gå ca 6,5 km och var både trötta och varma när vi åkte hemåt igen. Jag skjutsade hem vännen och åkte sen för att checka in på hotell

  Livet känns ganska bra just nu. Bättre än på mycket länge.  Förra veckan var jag på semester vid havet med ett gäng härliga, tokiga och älskade vänner. En underbar vecka med många skratt, god mat och, med mina mått mätt, rätt sena kvällar. Lasse var med hela veckan från att vi skålade för honom första kvällen och vidare till minnen som kom upp och mycket prat om vad han sagt och gjort tidigare år.  Huset vi tillbringar denna vecka i varje år har en fantastisk havsutsikt och solnedgångar som jag bara måste fota vid varje besök. Titta bara: Jag kände mig väldigt glad och uppiggad efter förra veckan och har haft både lust och ork att göra olika saker sen jag kom hem. I måndags tog jag itu med tvätten och i tisdags blev det en tur till kyrkogården innan jag gav mig själv en rosenbukett när jag var och handlade. Kunde helt enkelt inte motstå färgen. I går blev det ett besök hos syster och idag följde jag med en god vän ut i skogen för lite svampplockning. Vi hittade en hel del.  En bra ve

  Juli månad är här och jag känner hopp om livet.  Juni blev inte alls som det var tänkt. Två veckor med magproblem och vila satte käppar i hjulet för mina resplaner. Dessutom är det bottentråkigt att vara hemma och inte orka något alls samt inte våga förflytta sig mer än tio meter från sin toalett! Men nu är det bättre tider. Medicinen som orsakade magproblemen är utbytt och den nya verkar funka bra.  I helgen som var fick jag äntligen tillfredsställa mitt skriande behov av socialt umgänge med råge. På lördagen var det kombinerat konfirmations- och femtonårskalas för äldsta bonusbarnbarnet. Otroligt! Tycker inte det var längesen han föddes liksom. God mat och väldigt trevligt var det. Vädret var med oss också. Därifrån åkte jag direkt till äldste sonen med familj och hamnade mitt i barnbarnets tvåårskalas för släkten på hans mors sida. Jag övernattade där och på morgonen kom två ljuvliga småttingar tassande in till farmor för lite morgonmys. Guldstund! På eftermiddagen kom resten av m