Egalias egenheter

Jo, mitt gående och mitt mående går bara framåt. Det är härligt! Jag går promenad med hunden varje dag. Minst en timma. Vid den här årstiden är det normalt för mig att vara helt slut bara av att ta på mig ytterkläder för att sen släpa mig igenom promenaden. Nu klär jag mig utan problem och traskar raskt och glatt på. Det är så väldigt mycket roligare! :) Det tycker hunden också. :D Under den senaste månaden har vädret gått från brittsommar till höst och sen till vinter. Och därifrån till höst igen. Det har varit soligt, plusgrader, minusgrader, snö, regn, blåst, vindstilla, högtryck, lågtryck, sol och mulet.  Min kropp brukar reagera värre än den värsta barometer på alla dessa väderomslag. Men nu? Icke! Den går som en klocka och jag med.  Jag har känt av liiiite ökad värk när jag tagit ut svängarna riktigt mycket och gått väldigt mycket längre promenader än vanligt. Men inte ens det har resulterat i svåra smärtor.  Jag är snudd på lyrisk! :D Helgen som gick v...

Detta inlägg kan förmodligen betraktas som skryt i vissas ögon. Det är absolut inte avsikten. Det här handlar om glädje, ren och pur glädje.  Kan du inte känna den glädjen med och för mig, tror jag du ska "byta glasögon" eller låta bli att läsa. ;) Nu är det vinter. Redan november. Så här års är det brukligt att min kropp liksom tacklar av, att orken tryter och smärtan ökar.  Därför vill jag nu berätta om de senaste dagarna i mitt liv. :D Hela den här veckan har jag vaknat runt 04.30. Utom idag, då hade jag sovmorgon till 06.05. :D I går var det rätt kallt väder. Jag klädde mig därefter och tog en rejäl promenad med hunden. Det gick finfint. När vi kom hem tog jag en kortare paus och sen stod städning på schemat.  Städning sker bäst till musik, enligt min mening, så jag satte på en konsert med Andre Rieu som varar i 2½ timma. Ungefär lika lång tid som städningen skulle pågå.  Underbar musik, här är klippet: Ja, och sen städade jag då hela ovan angiv...

Jag har en ny kompis. Har döpt hen till Vampyren eftersom hen gillar blod.  Får inte hen tillräckligt "skriker" hen på mera. Eller ja, visar i sin lilla display att hen är missnöjd.  Men Vampyren är snäll också och mäter mitt blodsocker när jag vill det.  Vi umgås ca en gång i veckan, blodsockermätaren Vampyren och jag. Jag sköter mig efter bästa förmåga och får då en bock i displayen av Vampyren. Hittills har Vampyren inte blivit sur på ett enda av mina blodsockervärden utan godkänt alla. Fast några gånger har hen krävt mera blod innan hen vill lämna ifrån sig några värden.  Igår blev maken nyfiken på sitt blodsocker så Vampyren fick lite av hans blod och visade glatt en bock, så det var godkänt.  Förutom dessa goda resultat av min kostomläggning har jag gått ned 3,5 kg så här långt. Det är inte så viktigt för mig, mer för min doktor verkar det som, men det känns bra ändå.  Jag har blivit mycket piggare också. Har mer uthållighet, mindre muskelvärk...