Egalias egenheter

Här kommer ännu ett blogginlägg om en undulat. Dock inte av den sorgliga anledningen att hon somnat in, som med Hebbe här om dagen. Det här inlägget handlar om Hebbes "fru", Lovisa. En fågel som motbevisar det mesta jag vet om undulater och då är det ändå 50 år sedan den första undulaten kom i min väg. Många har passerat och berikat mitt liv sen dess. Lovisas ålder och bakgrund är okänd för oss. Hon kom till oss 2011 från en god vän som inte kunde ha henne kvar. Hos honom hade hon bott ett år, efter att ha vistats utomhus i storstan en hel sommar. Hennes historia innan dess vet vi inget om. Kanske hade hon rymt? Kanske tröttnade någon på henne och släppte ut henne? Hos oss har Lovisa haft det bra. Hennes lycka när hon kom hit och upptäckte att det fanns artfränder är något jag aldrig kommer att glömma. Hon var lyrisk! :D Hebbe blev så kär att han övergav Kerstin på stående klo för att ta Lovisa till sig och sen dess har de varit ett par. För ett par år sedan lyckades ...

I morse låg undulaten Herbert död på golvet i buren. Hebbe kom till oss som omplaceringsfågel när han var åtta månader gammal. Sen dess har han varit ett härligt sällskap här. Alltid glad och god och mysig. Han la an på Lovisa så snart hon flyttade hem till oss för drygt tre år sedan. I morse låg Lovisa tätt intill sin käraste vän när vi skulle ta ut honom ur buren...få se hur det går med henne nu... Sötaste Hebbe blev nästan nio år gammal och har haft ett gott liv hos oss. Vila i frid, lille fine vän.

Annelundsparken här i stan är som facebook för hundar. :) Statusuppdateringarna består i att skvätta "visitkort", vifta på svansen, spänna upp sig och skälla. Att pinka över någons "visitkort" är nog som att gilla någons status ungefär. I parken, precis som på facebook, hittar man alla sorters individer. Där finns den sura gamla tiken/kärringen, som mycket väl kan vifta på svansen och vara rar till en början, men som sen spottar och fräser för minsta lilla. Man träffar även de glada svansviftarna, som älskar hela världen och gillar allt och alla. På båda ställena finns även besserwissern, som försöker hålla ordning och reda och som morrar och skäller lite, försöker sätta andra på plats och gärna kommer med tillrättavisande kommentarer. Sen har vi surkarten, som aldrig visar upp något glatt beteende och aldrig viftar på svansen utan klagar/visar tänder mestadels. Både i parken och på facebook hittar vi också de som agerar först och tänker sedan. De som blir...

Nyfikenhet är en bra egenskap för en släktforskare. Och det är förmodligen nyfikenheten som är en av de största anledningarna till att man över huvud taget börjar med denna beroendeframkallande hobby. Och man hittar sannerligen både det ena och det andra, ibland mer än man vill veta. En annan anledning till att börja släktforska kan vara förhoppningen att hitta något riktigt häftigt, som t ex kungligheter, grevar och baroner. Det var vad min salig farbror hade tänkt sig. Han var lite "fin" av sig och ansåg sig lite för mer än övriga släkten. Så han anlitade en forskare för att göra jobbet åt honom. Oturligt nog, för salig farbror, måste denne forskare ha börjat på farmors sida. Där hittar man enbart fattiga torpare, de från lägsta samhällsskikten, de som bodde i de sämsta torpen i socknen och vars barn blev omhändertagna för vanvård. De som fick rader med oäkta barn och ibland hamnade i klammeri med rättvisan. Efter detta avslutade salig farbror släktforskningsuppdraget....