fredag 15 september 2017

Egalia dansar och ler!


I mitt liv har jag dansat väldigt mycket. Jazzbalett i flera år, gammaldans likaså, jitterbugg, pardans, bugg m.m.
Dans har varit en stor del av mitt liv.

Sen blev jag sjuk och dans och övriga fysiska aktiviteter fick läggas på hyllan.

De senaste 10 åren har det känts som om diverse konstiga diagnoser haglat över mig. Jag började känna mig rätt uträknad faktiskt.

Sen vände det. Eller ja… JAG vände det! Jag har faktiskt gjort det alldeles själv. Hade jag följt vårdens råd, hade jag varit ännu sjukare nu så jag valde att gå min egen väg, med gott resultat.
Jag är stolt över mig själv för detta. ”I did it my way”, liksom.

För ett år sedan lyckades jag på allvar vända hela min situation. Jag blev bättre på oerhört många plan. Glädjen är stor. Och energin, som återkom, är större!

Under sommaren har jag insett att jag måste aktivera mig mera och började kolla upp kurser i dans.
Den första jag kollade visade sig ha 65 som lägsta ålder bland deltagarna, men de flesta var mellan 75 och 85. Det kändes lite tokigt för min del. Jag är inte riktigt där ännu, haha!

Så jag hittade en annan kurs, på gångavstånd hemifrån. Billig var den också, man behövde bara betala en föreningsavgift på 150 spänn så var saken biff! :D
Jag anmälde mig direkt. Sen fick jag med syrran och senare grannen. :D

Så nu dansar vi linedance! Det är sjukt kul. Härlig musik och rörelse.

Jag dansar igen, för tusan! Det är sjukt stort för mig och jag känner mig riktigt, riktigt lycklig över detta. Det trodde jag aldrig. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar