Egalias egenheter

Jag råkade hamna i en diskussion om barnäktenskap. Det var inte min avsikt. Någon delade en artikel i detta ämne och jag kommenterade att jag tyckte det var ett problem.  Därefter spårade det hela ur totalt.  Nätmobbing har jag aldrig kommit i närheten av förut, men nu drabbade det mig. Och det av s k vänner dessutom!  Eftersom mitt budskap inte gick hem alls och eftersom berörda parter valde att missuppfatta precis allt jag skrev, till min nackdel, väljer jag att klargöra min ståndpunkt här i min blogg.  För mig finns det inga enkla svar på frågan om barnäktenskap.  Jo, det som är solklart är att här i Sverige är det förbjudet. Och det ska det vara!  Vi har en myndighetsålder för sex. Den är 15 år. Vi har en annan myndighetsålder för äktenskap. Den är 18 år. Det är jättebra, tycker jag.  Det som jag ser som problem är när flyktingar kommer hit och är gifta... och unga... mellan 15 och 18, typ.  De kommer alltså hit och anser sig vara gifta, trots att vi har en annan syn

Här om dagen blev jag anklagad för att ge folk dåligt samvete och för att jag skulle ha påstått att någon var ond och självisk. Det är smått skrattretande. Det ligger inte för mig att döma andra. Tvärtom jobbar jag hårt på att INTE vara dömande. Om någon får dåligt samvete av det jag skriver på nätet, är det nog hens problem. Det kanske finns en orsak till det dåliga samvetet?  Och förhoppningsvis leder denna orsak till eftertanke och utveckling. Förmodligen känner sig personen själv ond och självisk och trivs inte med sig själv alls. Hen borde ta hand om sig och älska sig själv lite mera. Hen måste vara en väldigt olycklig människa och jag är ledsen för hens skull. Tyvärr kan jag inget göra för att hjälpa personen i fråga, då hen verkar tycka att jag är en helt vidrig människa. Vidare fick jag frågan om vad jag gjorde själv mer än att ge andra dåligt samvete? *skrattar* Ja, p g a sjukdom kan jag inte fara runt och hjälpa rent praktiskt. Det stör mig en del, men

Jag tror aldrig jag stött på så många rädda människor som nu.  Och det är nog inte så konstigt. Mycket händer i världen, mycket är osäkert och turbulent. Då är rädsla fullt naturligt och rätt sunt. Så länge den inte går överstyr, vill säga. Vid rädsla får kroppen ett påslag av adrenalin som får oss att vilja fly. Så långt är allt väl. Men om ingen flyktmöjlighet finns omvandlas rädslan till ilska så att vi istället ska kunna försvara oss och slåss. Om vi varken kan fly eller slåss, ja, det är då vi börjar klamra oss fast vid sånt som ger trygghet. Klara besked innebär ofta trygghet. Och om vi inte kan få klara besked utan blir överösta med information från både höger och vänster och en hel del felaktig sådan dessutom försöker vi skapa oss vår egen sanning. Vi klamrar oss då ofta fast vid sådant vi tror på, utan att egentligen ha fakta. Och tyvärr, eftersom vi nu redan är rädda, är det vi tror på ofta sådant som triggar rädslan ännu mer! Ju räddare vi blir, dest

Jag är lite bekväm av mig så istället för att skriva en massa text om året som gått kommer här ett litet sammandrag av mitt 2015 i ett urval av bilder. :) (klicka på bilderna för större format!)