Inlägg

Visar inlägg med etiketten Samhälle

Rösta på vad fan du vill!

Bild
Just det. Som rubriken anger så skiter jag högaktningsfullt i vem du röstar på nästa söndag. Om du nu inte redan röstat, vilket många tydligen har gjort. Men rösta på vem fan du vill, bara du röstar. Det är din skyldighet men också din enorma rättighet här i vårt land. En rättighet vi ska vara grymt tacksamma för, för det är absolut inte en självklarhet om man ser till världens alla länder, även om vi är så vana vid att kunna välja och ha åsikter och tänka fritt.  Men det är faktiskt ett privilegium. I vårt fantastiska land kan vi vara hyfsat öppna med våra åsikter, vår ev religion, hur vi identifierar oss själva, vår sexuella läggning m.m. Det ska vi också vara tacksamma över. För inte heller det är en självklarhet i världen i stort. Vi har väldigt liten förföljelse av HBTQ-personer i jämförelse. Vi har få som känner sig tvingade att hålla tyst med sina åsikter av rädsla för repressalier. Våra journalister kan skriva hyfsat öppet om både det ena och det andra. Vi ha

Hårdare straff!!

Bild
Senaste dagarna har jag nog inte hört en enda representant från ett enda parti som inte kommenterat bilbränderna med att ”vi måste ha fler poliser och vi måste ha hårdare straff!” Det där med fler poliser håller jag absolut med om. De poliser vi har i dagsläget sliter häcken av sig, skulle kunna jobba ihjäl sig och övertiden kostar multum. Men sen har vi den där grejen med hårdare straff! Det låter i och för sig klokt, för den som förstör och gör andra illa ska förstås straffas, inte tu tal om saken. Men vad inte en enda politiker nämner är att vi redan har rejält hårda straffskalor här i landet. Problemet är att domstolsväsendet väldigt sällan dömer utifrån den hårdaste skalan utan hellre till minimistraffet. Större hänsyn tas dessvärre till brottslingen än till brottsoffret. Våra domstolar letar med ljus och lykta efter förmildrande omständigheter.  Och sådana finns säkert ibland, men oavsett måste varje människa ta ansvar för sina handlingar eller? Oerhört

Here we go again!

Bild
Ja, nu är polisen i rejält blåsväder igen.  Situationen som uppstod är djupt tragisk. Polisen blev kallad till ett hus med larm om en beväpnad person mitt i natten. En i huset boende person var redan känd av polisen och misstanke fanns om att det kunde vara samma förövare som var i farten igen.  De mötte en kille i mörkret, en ung kille som bar ett k-pistliknande vapen och som inte la ned det på uppmaning. Så polisen sköt, vilket de är instruerade att göra när en person inte lyder ordern att släppa vapnet.  I efterhand visade det sig att vapnet var en replika. En sådan är omöjlig att skilja från ett riktigt vapen om man inte får hålla den i handen och titta närmare. I efterhand visade det sig att killen också hade Down´s syndrom. Det är en fruktansvärd tragedi!  Hela dagen idag har jag läst dömande inlägg och kommentarer mot polisen. När jag kom ut från affären satt det två äldre herrar som spydde ur sig ord som "tjänstefel, snutjävlar, idioter" osv. osv.  Jag är spy

Me too är sjukt tjatigt och tröttsamt!

Bild
Om du blir provocerad av rubriken så var vänlig och läs detta inlägg till slutet innan du avreagerar dig på mig, tack. :D Jo, jag tycker faktiskt att me too börjar bli tjatigt… varje ny vittnesbörd ger en känsla av ”åh, inte nu igen” och ”nej, inte en till”.  Men när den känslan kommer får en tänka lite längre än att allt fler berättelser känns tjatiga och för mycket. Det första en bör fråga sig är varför en känner sig smått utmattad när den ena efter den andra berättelsen dyker upp? Kanske för att en inte orkar höra mera? Kanske för att en inte vill veta? Kanske för att en hoppas att det faktiskt inte händer så ofta som det gör? Kanske för att en känner sig hotad av att så många, huvudsakligen män, nu hamnar i blåsväder? Om du är man själv kanske det känns jobbigt att så många andra män verkar vara skitstövlar och inte lika förnuftiga som du? Då kan du dels känna dig sviken av ”dina egna” och dels oskyldigt anklagad. Det är inte kul. I och med att berättelser kommer fram i ljuset ökar

Raketdoktorn

Bild
Min vårdcentral har börjat ha öppet på helgerna så igår var jag hos läkaren för en ettårskontroll av min diabetes.  Gå till läkaren en söndag! Bara det var udda.  Läkaren i fråga hade jag aldrig träffat tidigare. Blev lite sur över det när kallelsen kom. Jag som just uppfostrat doktor D och fått med honom på min linje!  Egentligen skulle jag helst vilja gå och ta mina prover, få resultatet hemskickat och höra av mig om jag behövde hjälp med något. Det skulle spara tid, både för mig själv och den hårt belastade vårdapparaten. Men se det är man inte betrodd med som patient. Hjälper inte att säga att jag mycket väl kan tolka mina provsvar själv. Nej, det är bara att rätta in sig i ledet.  Alla människor förtjänar ju en chans så jag traskade dit förutsättningslöst och tänkte att i värsta fall kan jag mumla något och nicka lite instämmande och sen gå hem och fortsätta göra som jag brukar, eftersom det fungerar.  Jag hann inte ens sätta mig ned i väntrummet förrän nye doktorn ropade

Me too

Bild
Jag  tänker inte skriva någon detaljerad redogörelse för vad jag råkat ut för genom åren, men när ämnet blir så aktuellt som nu väcker det en del minnen och tankar. Gjorde en snabb beräkning och kom till sju. Innan jag fyllt trettio. (Tjugosex för att vara exakt.) Den förste när jag var tolv. Sen tyckte jag inte det var värt att lägga energi på att räkna mera även om jag vet att det finns fler. Sju personer som helt klart begick sexuella trakasserier och övergrepp. Det handlade inte i något fall om ord, utan om handling. Samtliga män. Dock är jag fullt medveten om att sju män inte är alla män. ;) Samtliga var svenskar, om det nu har någon betydelse? (Vilket det verkar ha för en del.)  Alla utom två var nyktra när det hände. Själv var jag inte vare sig full eller ”utmanande” klädd vid något av tillfällena vilket ofta angavs som någon konstig form av orsak på den tiden. Två av de sju var okända för mig, en var en tonårspojke, övriga var väl etablerade i samhället, med bra

Förtvivlan... och hopp!

Bild
Göteborg, Göteborg... kära, stackars Göteborg! Staden har varit på tapeten, inte bara idag, utan en lång tid före dagens händelser.  Ända sen det offentliggjordes att NMR skulle demonstrera idag har diskussionens vågor gått höga.  Ska vi verkligen tillåta uttryck för nazistiska åsikter på våra gator i Sverige år 2017? Saken är den att vi måste det hur illa vi än tycker om det. Grundlagen är sådan. Och den kan i och för sig ändras, men hur?  Vem ska dra gränsen och var ska den dras? Vilka åsiktsuttryck ska vi tillåta och inte?  För om vi börjar förbjuda viss yttrandefrihet och begränsar denna, sänker vi oss  då   inte till samma nivå som extremisternas intentioner? Att bara vissa åsikter får yttras och "om du inte är med är du emot"? Det är inte ett samhälle jag vill leva i i alla fall, hur mycket jag än avskyr nazism, rasism och annan extremism. Hur som helst blev dagen ett riktigt misslyckande för nazisternas del. Jag är inte ledsen för det på en fläck!  Men det är

Praktik i cancerlandet

Bild
I mitten av juni hade jag, högst ofrivilligt, en veckas ”praktik” i cancerlandet. Det var minsann ingen semester! I april, vid ordinarie diabetesprovtagning, upptäcktes att min sänka var för hög. Kompletterande provtagning följde och efter några veckor fick jag veta att jag hade en M-komponent i blodet.  Detta var något jag inte ens visste fanns och aldrig hört talas om. Ytterligare provtagningar följde.  Därefter fick jag besked att mina prover såg bra ut, men att svaren, som rutin, skulle skickas till Hematologen för bedömning. Eftersom vårdcentralen uttryckligen sa att provresultaten var bra släppte jag hela grejen. Dock visade det sig att de var överdrivet optimistiska.  Det är inte första gången de klantar sig. Förutom felaktiga besked har jag upplevt feldiagnosticering, utebliven kallelse, nonchalant bemötande, felinformation och missade undersökningar. Jag övervägar starkt att byta vårdcentral! Olika läkare för olika sjukdomar, tre stycken bara senaste halvåret oc

Och där satte Sverige fredagsmyset i halsen!

Bild
Misstänkt terrordåd i Stockholm. Minst fyra döda och flera skadade. Många är inte förvånade. Och varför skulle man bli förvånad liksom? Sverige är ingen egen planet. Vi är en del av planeten Tellus där hemska saker händer så varför skulle vi vara förskonade? Under kvällen har jag följt trådar i sociala medier och det som förvånar mig i allra högsta grad är många konstiga kommentarer. ”Så går det när man släpper in vad skit som helst i landet!”, är en sådan kommentar. Inte vet jag vad det har med dagens händelser att göra alls? Ingen gärningsperson är ännu fastställd. ”Vi kanske ska sluta vara så jävla snälla?!”, är en annan. Vad misstänkta terrordåd har med snällhet att göra kan man verkligen undra? Terrorister kan ta sig in i vilket land som helst. ”Muslimjävlar!”, skrev någon och det var ju rakt på sak. Den människan verkar veta mer än alla oss andra eller också har hen väldig otur när hen tänker. Jag tror på det senare. Många skäller ohejdat på Stefan Löfvén och

Men jag har det bra.

Bild
I dessa tider känns det lite som att världens undergång närmar sig!  Trump är president i USA... vem kunde ens föreställa sig något sådant? En bortskämd gosse som går i konkurs lika ofta som en annan byter trosor och lever ett gott liv på pappas pengar. En islamofob, rasist och nationalist med en kvinnosyn som hör hemma på medeltiden. Skrämmande!  Och i Ryssland sitter Putin...som inte verkar frisk han heller. Förutom det breder onda krafter ut sig både i när och fjärran. Korruption, girighet, hat, mobbing, intolerans, egoism, känslokyla, våld, kriminalitet och elände, elände. Här på hemmaplan planerar M nån form av samarbete med SD, polisen är i kris men Dan Eliasson får sitta kvar p g a felinformation till rövslickade politiker, regeringen verkar vara handlingsförlamad och alla i någon form av maktposition verkar huvudsakligen vara intresserade av att roffa åt sig för egen del.  Men jag har det bra! :) Det kanske låter väldigt egoistiskt, men om man inte själv mår bra kan man

Money, money, money...

Bild
Alltså, jag är inte mycket för konspirationsteorier. Tycker inte det är min grej. Anser mig vara hyfsat realistisk.  Men de senaste månaderna har jag läst mycket och hittat mycket skumma grejer inom vissa områden, flera områden.  Låt mig ta tre exempel: Vården och mediciner Jag är uppvuxen på den tiden då doktorns ord var "lag". Man kunde lita på vården förr. Och det borde man självklart kunna idag också! Men se, nu har stora ekonomiska intressen smugit sig in.  Naturligtvis finns det mediciner som är absolut nödvändiga i många olika situationer. Men i många andra situationer kan man verkligen undra? Här vill jag ta statiner som exempel. Statiner är kolesterolsänkande medicin. Vi har, sedan flera år tillbaka, fått lära oss att högt kolesterol är farligt. Punkt.  Men när man börjar titta närmare på saken hittar man mycket att ifrågasätta.  För det första finns det olika kolesterolvärden. LDL, HDL, triglycerider. De olika värdena står för olika saker. Vissa av dem ä