Egalias egenheter

  Idag är det tre år sedan Lasses begravning. Jag har en del minnesluckor från den dagen. Men jag minns att snön vräkte ned så att gäster som kom långväga ifrån knappt kunde ta sig fram. Jag minns att jag var överväldigad över hur många som kom för att ta farväl, 115 personer var vi i kapellet. Jag minns att jag var stressad och uppvarvad och osäker på hur jag skulle hantera allt. Och så minns jag all värme och kärlek och alla vackra blommor.  Det blev en fin dag, full av sorg men ändå ett fint avslut. 

  Idag konstaterade syster och jag att vi är nästan orimligt glada över att ha tagit oss igenom ännu en vinter. Och vilken vinter sen! Snö och kyla i över en månad. Halka och elände. Bilbatterier som gav upp. Allt blir så omständligt på vintern och man blir så begränsad. Men nu händer det grejer! När kylan gav vika tog jag en promenad och såg snö och is smälta. Då var det grått och dimmigt väder men töade gjorde det. Viskan har varit helt istäckt länge.  I väntan på våren har jag ägnat mig åt gymmet, släktforskning och dans. Här om dagen halkade jag in på en ca 250 år gammal kyrkobok där prästen skrivit med den vackraste handstil jag sett. Så konstnärligt och fullt läsbart. En fröjd att leta släkt i den boken.  Klicka på bilden för större format Gymmet är kul och jag mår så bra efter ett pass där. Samma sak med dansen.  Idag har vädret varit helt underbart här. Solsken som värmde och jag har planerat årets odlingar på balkongen. I affären hade de extrapris på tulpane...

  Idag är det tre  år sedan jag förlorade Lasse. Och det känns fortfarande som om han var här nyss.   Så totalt annorlunda livet har blivit. Efter ett massivt sorgearbete blev det bra igen, men på ett helt annat sätt.  Jag är tacksam för åren vi fick tillsammans. Hade inte varit där jag är idag utan dem. Så mycket goda minnen. Alltid saknad - aldrig glömd! ”He was my North, my South, my East and West, My working week and my Sunday rest, My noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last for ever: I was wrong.” W H Auden

  Februari är en seg månad. Visserligen kort, men seg. Jag väntar otåligt ut vintern men det är både kallt och besvärligt. Tur att dansen började förra veckan så man har något att pigga upp sig med.  I söndags skulle jag varit med på motionsdans men lilla bilen hade fått nog av kylan och vägrade att starta. Fick god hjälp med detta problem i går, tack vare försäkringen och sen var jag ute och körde på motorvägen en bra stund för att ladda upp henne. (Jo, min bil är en hon!) Idag startade hon snällt vilket var bra för jag hade bokat tid med en instruktör på gymmet på förmiddagen. Det var givande. Nu har jag ett program. Körde igenom det innan jag gick därifrån, uppiggad och glad. Man får göra vad man kan för att överleva februari, som sagt.  Därifrån åkte jag till mataffären för att proviantera och till apoteket för att köpa en blodtrycksmätare för det tycker min doktor att jag ska ha.  Jag har ryckt upp mig på matlagningsfronten och börjat laga mer och nyttig mat. De...

  Snart en vecka sedan jag kom hem från Fuerteventura. Inte klokt så fort tiden igår!  Jag reste med några av mina nära och kära och vi hade en härlig vecka som gav energi. Bilderna får tala. Först lite bilder från huset vi hyrde. Utsikten var förtjusande  De två flitigaste badarna Underbar solnedgång  Vid havet gick vågorna höga Promenad till Fuerteventuras enda vilande vulkan Halvvägs upp bodde ekorrar Eftersom vi inte gick ända upp fotade jag en bild på kratern istället  Det var verkligen en härlig vecka och kroppen mådde så bra av att komma ifrån vintervädret lite.  Den här veckan har jag tvättat, tränat, köpt gymkort, dansat linedance, släktforskat, varit ute på promenader och träffat vänner. Bra vecka även om det är hiskeligt kallt i det här landet. 

  Januari är en skitmånad i mitt tycke! Den är kall, långtråkig och teve visar mest gamla repriser. Än värre har det blivit de senaste åren. I januari -23 var Lasse så fruktansvärt sjuk, alla behandlingar hade avslutats och livet var en fullkomlig mardröm.  Sen dess har jag inte mått riktigt bra denna månad, även om det långsamt blir mildare med tiden. Men otäcka minnen kommer tillbaka, mardrömmar likaså. Jag sover sämre och blir såklart tröttare. Det är som det är och jag kan inte göra mycket åt det. Tiden får ha sin gång och jag vet ju vad måendet beror på.  I dag fick jag dock en liten föraning om vår när jag var ute i solskenet på eftermiddagen. Så skönt!  Jag har också träffat barn och barnbarn i januari, vilket alltid piggar upp och fördjupat mig i släktforskningen. Den senare kräver full koncentration och håller onda minnen borta.  Och januaris stora ljuspunkt detta år är att jag åker till varmare trakter snart. En vecka ihop med äldste sonen med familj o...

  Idag har syster och jag gjort första besöket på gymmet. Det var både givande och kul.  På sista tiden har vi funderat lite hit och dit på vilket gym vi skulle välja. Jag var helt inne på e-gymmet först men vi ombestämde oss förra veckan. E-gymmet ligger i badhuset och när man köper kort där har man tillgång till hela anläggningen plus några badanläggningar till i kommunen. Därför kostar deras gymkort lite mer.  Efter lite resonerade kom vi fram till att ingen av oss var särskilt intresserade av annat än själva gymmet och eftersom jag har eksem är inte simning i klorvatten den bästa träningen för mig. Alltså kändes det onödigt att betala för alltihop och sen bara utnyttja en liten del. Så jag började ringa runt till olika gym.  Ett som ligger väldigt nära min bostad kanske kunde vara något? Där svarade en ung kille som lät väldigt blasé och när jag frågade om vi kunde få en genomgång före start sa han lite trött att han kunde väl visa maskinerna om vi visste vad vi ...

  Året har börjat lite smått. Rätt segt måste jag säga. Det händer inte så mycket, tv visar bara gamla repriser och snön tycks vara det stora samtalsämnet.  Jag har handarbetat en hel del. Kul att vara kreativ. Men det blev för mycket för vänster handled så nu har stickorna fått vila sen några dagar.  I fredags pulsade jag fram till stan för en träff med några vänner. Vi käkade god mat och hade det trevligt. På vägen tog jag en bild av ett vintrigt centrum.  Lilla bilen är översnöad och ser ut som en gräddtårta. Tur att jag klarar mig utan den just nu. Det räcker att de som måste köra är ute och halkar på vägarna, tänker jag. Syrran blåste snön av sin bil med lövblåsen idag. Smart!  Några kortare promenader har det också blivit. Min kropp är inte i sin bästa form just nu och snöpromenader hör inte till det som kroppen gillar mest. Men jag gör så gott jag kan. Lite foton tog jag igår. Annars har jag tagit tag i släktforskningen sen nyår. Kroppen får  vila oc...

  År 2025 går mot sitt slut och jag måste säga att året varit över förväntan. Många resor och äventyr har jag fått uppleva och min inre resa har också gått framåt. Tack livet!  Jag flyttade i maj och nu har jag verkligen landat på rätt ställe. Stortrivs i min lägenhet. Jag har hittat lugnet efter allt som hände, livet är totalt annorlunda nu, men bra på sitt sätt.  Annat minnesvärt under året har varit resan till fjällen med barn och barnbarn liksom en resa till Mallorca i våras, roadtrips, Lisebergsbesök, Skåneresa m.m. Men det allra viktigaste är förstås att jag blev mormor till lilla E i juni.  Jag har beställt en fotobok för året med bilder från alla upplevelser. Den blir kul att ha som minne.  Hälsan har också förbättrats under året tycker jag och jag har för avsikt att jobba vidare på den nästa år.  Så vad kan då 2026 innehålla?  Tja, jag rivstartar året med att börja på gym, tänkte jag. Och sen blir det linedance förstås. När jag ändå är igång å...

  Så här i slutet av sista juldagen fick jag äntligen för mig att skriva ett blogginlägg. Fast min jul är inte över ännu! På söndag blir det ”extrajulafton” med mina barn och barnbarn. De, barnen alltså, firar med svärföräldrarnas familjer vart annat år. Så jag ser mycket fram emot söndagen. Har tre kassar julklappar här hemma.  Den 23 december börjar julen för mig. Då var det restaurangbesök med bonusbarn, bonusbarnbarn och min äldste son med familj. Den traditionen startade Lasse 2005 och den håller vi fast vid. De senaste åren möts vi upp på kyrkogården och tänder ljus för Lasse innan vi ska äta.  Extra mycket saknad denna dag Efter mycket god mat fortsatte vi att umgås en bra stund till. En mysig kväll. Julafton blev lugn. Framåt eftermiddagen åkte jag till systersonen med familj och firade tillsammans med dem och min syster. Som kompensation för bristen på småbarn hade syster med sina hundar. Lilla fröken tax försökte direkt bestämma att alla julklappar under granen ...

  Idag har jag klätt granen. För första gången har en konstgjord gran kommit över min tröskel! Med tanke på jobbet med att skaffa en naturgran som först ska kånkas hem, sen få att stå rakt i foten, sen vattnas till förbannelse och på det klippas ned och köras bort, ombestämde jag mig och släppte därmed principen att en äkta gran är ett måste. Jag glömde nämna alla barr och trasslet med ljusslingan.  Konstgjorda granar har blivit snyggare med tiden och jag köpte en med belysning i. Den är bara 150 cm hög så inte behöver jag klättra heller när jag ska sätta i toppstjärnan.  Jag tycker den är riktigt fin. Det enda jag saknar är doften, men ett doftljus med grandoft hjälper upp det. Man måste naturligtvis inte ha någon gran alls men för mig blir det ingen riktig julstämning här hemma utan gran.  I övrigt har jag pyntat lite lagom, tycker jag. Ska inte ha några gäster hemma den här julen så det är bara för min egen trivsel. Det är inte så bara förresten! Såklart ska jag...

  Sen jag var hos min fysioterapeut i torsdags förra veckan har allt gått åt rätt håll. Yrseln är bra mycket bättre, känner bara av den helt kort ibland. Hostan pågår men minskar för varje dag. Känner mig piggare också. I fredags hade jag en, sedan länge inköpt, biljett till Svansjön. En enda föreställning i vår lilla stad och jag var supertrött. Men eftersom evenemangslokalen ligger i samma stadsdel som jag bor i, bedömde jag att jag var frisk nog att ta mig dit. Och det ångrar jag inte! Det var två och en halv timmas ögon- och örongodis. Mycket avkopplande och njutningsfullt.  I lördags orkade jag ta mig till centrum där jag mötte upp en väninna. Vi såg när årets gran tändes på Stora torget och sen åt vi god mat på en restaurang i närheten. Igår fick jag snudd på hybris för jag tog mig för att pusta köksfönstret. Stod inte ut med det smutsiga fönstret längre. Efteråt var jag tvungen att vila. Övriga fönster behöver också putsas men det blir när jag orkar.  Innan dess to...

  Den här månaden har mest handlat om att kurera mig. Mastodontförkylningen med tillhörande hosta från helvetet verkar vara odödlig!  Jo, jag är bättre men hostar fortfarande.  Som grädde på moset vaknade jag med yrsel i fredags. Trodde det berodde på biverkningar av den starka hostmedicinen jag fått. Men trots att jag inte tog mer av den höll yrseln i sig hela helgen och i måndags var jag hjärtligt trött på detta så jag kontaktade min vårdcentral.  Där kom de fram till att jag hade fått kristallsjukan och jag fick en övning att göra för att råda bot på detta. Hela veckan har jag övat med ytterst marginell förbättring som resultat.  Igår ringde jag min fysioterapeut för att avboka dagens träningstid igen. Har avbokat fyra tider de senaste veckorna och inte har jag kunnat dansa heller. Bottentråkigt!  Efter ca tjugo minuter ringer receptionisten upp mig och frågar om jag verkligen inte kan komma på bokad tid och hävdar att min fysioterapeut kan fixa min yrse...

  Inte har det blivit mycket skrivet denna månad. Men så är det med november, man går liksom ned i tempo. Jag har träffat mysiga barnbarn som var friska, men jag blev sjuk efteråt, det kan ju ha kommit var som helst ifrån. Kurerade mig hela förra veckan, för förra helgen var det dags för syrrans och min lilla weekendresa, som varit bokad mycket länge.  Vi kom iväg, jag med halva medicinskåpet i bagaget och i lördags var det dags för Magnus Ugglas show 50 år på tronen på Göta Lejon. Den var riktigt, riktigt bra! Jag undrar fortfarande hur gubben orkar? En och en halv timma i högt tempo. Fullt ös. T o m min förkylning kom av sig lite.  När vi kom hem på söndagskvällen var jag helt slut. Förkylningen laddade om och tog nya tag och den här veckan har jag inte gjort annat än att vila. Har fått två olika hostmediciner utskrivna, varav den ena gav såna biverkningar att jag inte ens vill se flaskan.  Idag känner jag mig försiktigt hoppfull för jag har både orkat duscha samt ...

  Livet rullar på här. Jag förstår inte hur mycket det kan vara att fixa med hela tiden? Här om veckan lämnade jag in lilla bilen på tvätt och städning. I onsdags var det dags för besiktning, vilken gick bra som förväntat och nästa vecka är det däckbyte. Måste se till att mitt däckhotell beställer nya sommardäck till nästa säsong också, för de gamla har inte mycket kvar att ge.  Två gånger i veckan tränar jag med fokus på vänster arm och axel. Och glädjande nog har armen blivit bättre än jag någonsin vågat drömma om! Förra veckan kunde jag, utan problem alls, lyfta barnbarnet N vilket inte funkat på ett år. Han är ändå tre år och en treåring väger ju en del. Nyligen hörde jag ett inspirerande tal när jag tittade på ett klipp på Instagram. En kvinna som kämpar mot svår sjukdom försöker hålla sig så frisk och stark som möjligt. Hon säger till sig själv; ”Jag skiter i vad du vill, jag vet vad du behöver.” Det låter kanske brutalt men jag har börjat använda det när jag saknar moti...