Egalias egenheter

Som ni säkert redan vet, började jag dansa linedance för ett par år sedan. Jag är fortfarande grymt lycklig över detta. Bakgrunden, som nog också är bekant för många, är att jag dansat väldigt mycket tidigare i livet. Jazzbalett i flera år, bugg, lindyhop, gammaldans m.m. Och sen blev jag så sjuk att dans inte var att tänka på så jag la den på hyllan och trodde väl aldrig att jag skulle dansa igen. Men så blev det och det är en helt enorm glädje. Ännu mindre trodde jag att jag någonsin skulle vara med på en uppvisning i dans inför publik! Men vår ledare i kulturföreningen där jag dansar en gång i veckan frågade oss för ett par månader sedan om vi skulle vara med på föreningskvällen längre fram på våren. ”Ja för tusan”, svarade vi glatt och sen började vi öva. Ju närmare i tiden vi kom desto mer började jag fundera på vad tusan jag sagt ja till! Skulle jag dansa på en scen? Inför publik? På en teater??!! Trots allt mitt dansande i yngre år har jag aldrig deltagit ...

Ja, som det kan bli! :D Nu har språkpolisen – aka jag – fått hybris lite smått. Och det just på ordet hybris! För på senare tid har jag upplevt att flera personer använder ordet hybris helt fel. Och det är ju mänskligt att missuppfatta såklart. Ungefär som att allt fler verkar säga ”dra alla över en kant”, när det egentligen heter ”dra alla över en kam”. För att inte tala om alla dessa särskrivningar… *morrar* Nåväl, åter till ordet hybris. Låt oss börja från början. Hybris har sitt ursprung i grekisk mytologi och anger en vilja att efterlikna, eller ännu hellre överträffa, gudarna. En form av storhetsvansinne, typ. Övermod, är en något mer modern synonym. Hybris är något man kan känna när man haft vissa, begränsade, framgångar inom ett visst område och efter det tror sig kunna uträtta storverk inom samma genre. Hybris är när man fått blodad tand och tror sig vara bäst och kunna prestera bättre än någon annan inom ett visst ämne. Hybris är det jag får ...