Egalias egenheter

Idag dog vår fine undulat Ludvig. Ingen vet hur gammal han var eftersom han kom som omplaceringsfågel till vännen J. Hon tog hand om honom och hans kompis, båda rejält vanvårdade och svårt angripna av kvalster. J tog väl hand om dem med all sin kunskap och båda blev friska och krya, men då hon hade för många fåglar fick Ludde flytta vidare till oss på hösten 2011. Han har haft det bra här, i sällskap med våra andra fem undulater. Han var en av de vackraste fåglar jag har haft. Kommer att sakna hans glada kvitter! Sov gott, söte Ludvig.  

I natt, vid halv två-tiden, ringde min mobil på sängbordet. En sån händelse medför magknip och stress för min del. Dels för att jag har haft mer än min beskärda del av otäcka, nattliga samtal genom åren men mest för att jag blir orolig för att något ska hänt min gamla mamma. Jag kan ju inte stänga av telefonen heller för hon måste kunna få tag i mig om det kniper, oavsett tid på dygnet. Jag for alltså upp som en raket och svarade, för att möta klicket i örat när någon tryckte bort samtalet. Tog en stund att somna om sen. På morgonen kollade jag och samtalet visade sig komma från Hedemora. Förmodligen någon som ringde fel på fyllan i lördagsnatten bara. Idag på förmiddagen fick jag däremot samtal från lilla mamma. :) Hon var kvittrande glad och nöjd med sin födelsedag igår. Tofflorna var perfekta och hon hade vunnit några hundralappar på lotterna hon fick i present. Sen berättade hon att barnbarnet H hade ringt i går kväll. Ända från England!! "Tänk att det kan höras så bra när

Idag skrämde jag en människa!! Jag visste inte ens att jag kunde skrämmas och jag gjorde ingenting heller. Men hon blev rädd ändå. Matte och jag var ute på den vanliga promenaden och närmade oss en busskur. Jag gick en liten bit före matte för hon höll på att knyta ihop en bajspåse eftersom jag gjort vad jag behövde strax innan. Så jag hann fram till busskuren före matte. I den satt en tant på en bänk. Eller ja, tant och tant, hon kanske t o m var yngre än matte, vad vet jag? Men jag stannade där, en bra bit ifrån tanten och tittade på henne och viftade på svansen. Jag gillar ju människor ju! Då hände nåt förbluffande! Tanten började skrika som en tok, for upp från bänken som en raket och rusade så långt in i bortersta hörnet på busskuren hon kunde komma! Där fortsatte hon att skrika. Varken matte eller jag har någonsin hört någon skrika så högt och hysteriskt! Jag såg nog ut som en fågelholk och fattade ingenting.   Matte kallade på mig så jag gick till henne. Sen pratade matte m