tisdag 4 september 2018

Nätmobbing och näthat

Det här med nätmobbing och näthat är verkligen en sorglig företeelse, naturligtvis för den som blir utsatt, men även för att det offentliggör litenheten och den bristande kapaciteten hos den som mobbar/hatar. 

Själv har jag blivit utsatt när det gäller diskussioner i olika ämnen på sociala medier. Vad kommentarerna bestått i har en del av er redan sett och jag tänker inte ägna vare sig energi eller utrymme här i bloggen till att gå in på detaljer om detta. 

Men det hela har väckt en hel del tankar kring diskussioner på nätet. 

Jag gillar att diskutera ibland. Det är intressant att höra andra människors synpunkter och ståndpunkter, fundera över dessa och kanske vidga sina vyer. 
Men tyvärr är det inte ovanligt att diskussionen spårar ur. Någon får slut på argument och då tar de "verbala nävarna" vid och personangrepp, förolämpningar och påhopp förstör hela diskussionen. 

Jag vet att många helt undviker att ge sig in i diskussioner på sociala medier. Andra tycker att man får skylla sig själv när man nu väljer att delta i det hela. 

Men att säga "skyll dig själv" till någon som väljer att uttrycka en åsikt är, för mig, lite som att säga det samma till den våldtagna tjejen som gick ut i en kort kjol eller till skolbarnet som blir mobbat för sin klädsel. 

För inte är det personens fel om den blir utsatt för att den uttryckt en åsikt, klätt sig på ett visst sätt eller har en speciell läggning, så länge hen inte bär sig otrevligt och ohyfsat åt?

Inte heller när det gäller nätmobbing/näthat ska vi skuldbelägga offren, tycker jag. Lika lite som att vi ska göra det i andra sammanhang där någon råkat illa ut. 
Helt enkelt för att det aldrig, någonsin är ok att göra en annan människa illa. 

När det gäller diskussioner, inlägg och kommentarer i sociala medier vill jag framhålla några punkter som jag tycker är särskilt viktiga att ha i minnet:


  • Uttryck inte din åsikt i det offentliga rummet om du inte klarar av att bli motsagd! Tål du inte att någon annan uttrycker en annan åsikt, bör du skriva ett dokument på din dator istället. Däremot ska du aldrig tolerera att bli påhoppad för dina åsikter, din personlighet eller liknande. 

  • Var saklig! Fokusera på dina argument, ställ frågor, visa respekt för andras åsikter, men förringa inte, förolämpa inte och gå inte till personangrepp. För i samma sekund som du gör det har du ofelbart förlorat den andres respekt och avslöjat din egen nivå. 

  • Om diskussionen upprör dig så till den milda grad, om du blir totalt rosenrasande över andras argument... sätt dig på händerna! Räkna sakta till tio och fokusera på djupandning. Öppna sen ett dokument på din dator, surfplatta, mobil eller hugg tag i papper och penna och spy ur dig ilskan där. Men ös inte din egen brist på argument över en annan människa i form av förolämpningar!  

  • Yttrandefrihet gäller tvåvägs. Det vill säga; du har rätt att uttrycka din åsikt och det har andra också! Bara för att vi lever i ett land med yttrandefrihet ger det dig inte rätt att trakassera och mobba andra. 



Just nu är jag hjärtligt trött på vissas oförmåga att föra en saklig diskussion och visa respekt för andra åsikter än sina egna. Kommer jag att sluta diskutera på sociala medier?
Skulle inte tro det. :D
Jag är inte en tyst människa och jag hävdar att jag har rätt att uttrycka mig precis som att alla andra har det.
Skulle jag välja att hålla tyst skulle det vara som att låta mobbarna vinna, även om jag inte ser detta som en tävling på en fläck. 

Så till alla som råkar ut för nätmobbing och näthat vill jag bara säga:
"Stå på dig, annars gör någon annan det."
Och kom ihåg att förolämpningarna du råkar ut för säger åtskillig mer om den som skriver dem, än om dig!

Och till dig som ägnar dig åt personliga påhopp och andra liknande onödigheter säger jag:
"Att sätta sig på någon annan är inte bara ohyfsat, det är obekvämt också!"

Tack för ordet! :)


söndag 2 september 2018

Rösta på vad fan du vill!

Just det. Som rubriken anger så skiter jag högaktningsfullt i vem du röstar på nästa söndag. Om du nu inte redan röstat, vilket många tydligen har gjort. Men rösta på vem fan du vill, bara du röstar. Det är din skyldighet men också din enorma rättighet här i vårt land.

En rättighet vi ska vara grymt tacksamma för, för det är absolut inte en självklarhet om man ser till världens alla länder, även om vi är så vana vid att kunna välja och ha åsikter och tänka fritt. 
Men det är faktiskt ett privilegium.

I vårt fantastiska land kan vi vara hyfsat öppna med våra åsikter, vår ev religion, hur vi identifierar oss själva, vår sexuella läggning m.m. Det ska vi också vara tacksamma över. För inte heller det är en självklarhet i världen i stort.

Vi har väldigt liten förföljelse av HBTQ-personer i jämförelse. Vi har få som känner sig tvingade att hålla tyst med sina åsikter av rädsla för repressalier. Våra journalister kan skriva hyfsat öppet om både det ena och det andra.

Vi har en underbar tolerans för olikheter i jämförelse med de flesta av jordklotets övriga länder. Så jag vill be just dig att låta Sverige förbli just så!

Därför säger jag att du ska rösta på vad fan du vill… utom partier som vill begränsa denna vår frihet, som har tagit åratal att arbeta sig till.

Det kan vara mycket svårt att välja vem du ska rösta på, men rösta inte i sakfrågor utan på ideologier. Rösta på dem vars ideologi överensstämmer mest med din egen, inte för att de driver en specifik fråga och ger en massa vallöften om denna. För vallöften är retorik och inte mycket att hänga upp sig på, ärligt talat.

Rösta på ett parti som vill ge dig samma frihet som du har idag och inte ett som vill förminska denna frihet.

Rösta för medmänsklighet, tolerans och förståelse.

Eller också kan du taktikrösta. Du kan rösta på ett parti som står så långt ifrån det parti du absolut inte vill ska vinna som möjligt. Bara för att förhindra att de går framåt. Det är också en rätt sund valtaktik, kan jag tycka.


Men rösta! 

torsdag 16 augusti 2018

Hårdare straff!!


Senaste dagarna har jag nog inte hört en enda representant från ett enda parti som inte kommenterat bilbränderna med att ”vi måste ha fler poliser och vi måste ha hårdare straff!”

Det där med fler poliser håller jag absolut med om. De poliser vi har i dagsläget sliter häcken av sig, skulle kunna jobba ihjäl sig och övertiden kostar multum.

Men sen har vi den där grejen med hårdare straff!

Det låter i och för sig klokt, för den som förstör och gör andra illa ska förstås straffas, inte tu tal om saken.
Men vad inte en enda politiker nämner är att vi redan har rejält hårda straffskalor här i landet.

Problemet är att domstolsväsendet väldigt sällan dömer utifrån den hårdaste skalan utan hellre till minimistraffet.
Större hänsyn tas dessvärre till brottslingen än till brottsoffret. Våra domstolar letar med ljus och lykta efter förmildrande omständigheter.  Och sådana finns säkert ibland, men oavsett måste varje människa ta ansvar för sina handlingar eller?

Oerhört frustrerande, inte minst för de som blivit offer för kriminalitet och även deras anhöriga, men också oss andra.

Så, min fråga till politiska representanter från alla våra olika partier är, vad tänker ni göra åt domstolarnas eftergivenhet? 


söndag 12 augusti 2018

Valfläsk, pajkastning och politikerförakt

Ja nu är det valår igen. Och valår ger mig numera sjukt dålig magkänsla!
Kanske är jag för gammal? 
Men jag är spytrött på politikernas taktik och spel!
Lär de sig aldrig? De behandlar oss som barn. Som om vi inget begriper. Det kanske är därför politikerföraktet allt mer breder ut sig? För att politikerna själva inte kan dölja sitt förakt för oss "vanliga dödliga" som de tydligen betraktar som mindre vetande. 

Jag ska tala för mig själv här och inte för någon annan. Men jag är övertygad om att många med mig är tillräckligt kloka för att genomskåda totalt orealistiska vallöften. Och jag tror vidare att vi är många som är hjärtligt trötta på att höra politiker snacka skit om andra partier. Det säger oss ingenting och tillför nada till debatten. 

Jag börjar misstänka att alla våra politiker följer samma retoriska modell. Den består av:
... slingra dig allt vad du kan och svara aldrig rakt på konkreta frågor.
... framhåll dina konkurrenters fel och brister så mycket du kan.
... lova runt och håll tunt.
... mycket snack och lite verkstad håller "den dumma massan" lugna.

Idag såg jag ett parti som hävdade att det är för lite skillnad mellan bidrag och lönearbete, samtidigt som de föreslog att lönerna skulle sänkas. Ehhh... hallå eller? Då blir liksom skillnaderna ännu mindre. Just saying.

Jo, jag vet att i en demokrati är processerna både långa och omständliga. Och demokrati är, i mina ögon, det enda rätta, hur tungrott det än är. Jag förstår absolut att jobbet inte är lätt. 
Men anseendet som politiker blir inte bättre av lögner och skitsnack. Inte på en fläck!

Jag längtar efter den dag då ett parti kommer med en ny frisk fläkt. Som att t ex svara på en fråga med nåt i stil med "Jag kan inte svara på hur vi ska finansiera detta just nu, men vi ska jobba på det för frågan är väldigt viktig."
Eller "Jag vet inte, men jag ska kolla upp det."
Eller kanske "Det har jag inte tänkt på men jag lyssnar på det du säger och tar till mig."
Om jag vore 20 år yngre och inte behäftad med X antal sjukdomar skulle jag starta ett eget parti. Om inte annat för att röra om i grytan liksom. :D
Och med det menar jag inte något populistiskt med "drag under galoscherna", som uttrycker allt i svart-vita termer. Jag är fullt medveten om att verkligheten är allt annat än svartvit. 

Ingen människa inbillar sig eller tror att ni ska ha svar på allt, så snälla sluta låtsas att ni har det!
Ni är lika vanliga och dödliga som alla vi andra. Ni äter och skiter och sover som alla vi andra. Och vi är lika mycket värda som ni, så snälla, sluta uppföra er som att ni är Gud´s gåva till mänskligheten. Ni gör avtryck under en ytterst kort tid så lite ödmjukhet vore på sin plats, tack! Och, för all del, en rejäl portion inlevelseförmåga i andras situation också. 
Och en sak till, när jag ändå har ångan uppe! Att utdela förmåner till er själva sticker faktiskt väldigt mycket i ögonen på folk, bara så ni vet. Så sluta höja era egna arvoden. När er tid i makten är över så går det utmärkt för er att gå till arbetsförmedlingen, precis som alla vi andra. När ni är sjuka ska ni sjukskriva er, precis som alla vi andra. Och med era löner behöver ni inte fri tand- och läkarvård. Ni, om någon, har råd att betala för detta ur egen ficka. Vi är inte dummare än att vi ser er girighet och det vinner ni inga röster på. 
Er taktik föder bara förakt. Prova något nytt och något annat.

Våra politikers nuvarande retorik får dem att framstå som rent korkade. Ingen tar den på allvar och missnöjet breder ut sig, vilket får till följd att än mer oseriösa politiker får fäste hos dem som inte fixar att tänka så långt. 

Ett seriöst svar, som visar på uppriktigt intresse, även om det är ett erkännande av tillfällig okunskap, skapar förtroende. Att någon låter tvärsäker, skapar misstro. 

Vad ska jag rösta på i årets val? Det har ingen annan med att göra. Men jag kan avslöja så pass mycket som att det i dagsläget inte finns ett enda parti jag känner förtroende för. Så det lutar åt att jag kommer att taktikrösta för att förhindra en fullständig katastrof. 

Tack för ordet!





tisdag 7 augusti 2018

Vilse i bokskogen

I söndags gav vi oss ut i nya, okända marker, grannen, hundarna och jag. :)

Vi åkte till Molla bokskog. Bokskogar är vackra och där fanns tre olika leder att välja på. 

Vi hittade skogen och den lilla parkeringen och även en info-tavla med ledernas längd och märkning samt en liten karta. 




Eftersom vi tappat en del av både kondition och ork efter sommarens sanslösa värmebölja bestämde vi oss för den kortaste sträckan och började traska längs vägen för att hitta stigen in i skogen. Leden var markerad med blå färg och till en början såg vi blå prickar på träden. Vi kom till en skogsväg men eftersom vi inte såg några markeringar när vi kikade in där gick vi förbi den. 

Efter att ha gått en bit till var de blå prickarna ett minne blott och kvar fanns endast gröna märken vilka visade vägen utmed tiokilometaren. Nu hade vi inte tänkt promenera i timmavis, så vi vände och gick tillbaka.

När vi åter passerade den lilla skogsvägen fick jag syn på en liten stolpe en bit in. Stolpen var nästan övervuxen av sly och på den fanns ett liiiitet blått streck! Minsann!

Alltså traskade vi in på skogsvägen och sen var det hyfsat markerat med blått. Vägen gick nedför i en lång, brant backe och blockerades halvvägs av ett kullvält träd. Efter lite funderingar om hur vi bäst skulle passera trädskrället, slingrade vi oss emellan grenarna i trädets krona och kunde fortsätta. Grannen påpekade att efter denna nedförsbacke skulle det säkert komma en lika rejäl uppförsbacke senare. Jag valde att inte tänka på det där och då. När vi var nere skymtade vi en vacker sjö mellan träden.



Vi fortsatte utmed sjön en bra bit och nog var det vackert. Så vackert som en bokskog ska vara. 




Sen tog vägen slut! Eller... det gjorde den inte, men den var avspärrad. Tvärs över vägen fanns en grind med hänglås, taggtråd, elstängsel och alla möjliga olika anordningar som klargjorde att här var man inte välkommen. På ett träd satt en skylt med texten "Privat område". 
Vi släppte omgående eventuella idéer om att ta oss förbi grinden och vände snopna tillbaka. 

Efter bara några steg upptäckte vi en nästan osynlig stig med ännu en liiiiten blå markering en bit in. 
Så stigen fortsatte alltså och vi gav oss in på den. Nu gick det minsann lika mycket uppför som det tidigare gått nedför. Jodå, grannen hade rätt, haha! Vi stånkade oss uppför och det var minst sagt brant och långt! Backen kunde passat bra för utförsåkning vintertid om den varit rensad från vegetation! 
Dessutom låg det ännu ett kullvält träd i vägen som vi fick ta oss runt. Men markeringarna var bra hela vägen upp. Vi passerade en vacker äng och gamla, fina stenmurar när vi väl var uppe. 
Det var som sagt en vacker promenad, men rejält kuperad. 

Kommer vi att gå där igen? Nej, trots skönheten var den i jobbigaste laget för två tanter. :D


fredag 3 augusti 2018

Here we go again!

Ja, nu är polisen i rejält blåsväder igen. 

Situationen som uppstod är djupt tragisk. Polisen blev kallad till ett hus med larm om en beväpnad person mitt i natten. En i huset boende person var redan känd av polisen och misstanke fanns om att det kunde vara samma förövare som var i farten igen. 

De mötte en kille i mörkret, en ung kille som bar ett k-pistliknande vapen och som inte la ned det på uppmaning. Så polisen sköt, vilket de är instruerade att göra när en person inte lyder ordern att släppa vapnet. 

I efterhand visade det sig att vapnet var en replika. En sådan är omöjlig att skilja från ett riktigt vapen om man inte får hålla den i handen och titta närmare. I efterhand visade det sig att killen också hade Down´s syndrom. Det är en fruktansvärd tragedi! 

Hela dagen idag har jag läst dömande inlägg och kommentarer mot polisen. När jag kom ut från affären satt det två äldre herrar som spydde ur sig ord som "tjänstefel, snutjävlar, idioter" osv. osv. 
Jag är spytrött på dömandet och det leder till detta blogginlägg.

För jag vill fråga alla er som skriker "mord, polisövergrepp, nazister, avskeda dem" m.m.


  • Om du är ute mitt i natten och möter en person med ett k-pistliknande vapen, vad skulle du göra då? Gå vänligt fram och be att få titta om det är äkta? Skulle inte tro det! Själv skulle jag lägga benen på ryggen eftersom jag inte har vapenlicens och därmed inget vapen.
  • Om du är ute mitt i natten, kan du då avgöra om ett vapen är äkta eller ej, på långt håll? Nej, det kan du inte!
  • Om du är ute i mörkret, kan du då se på avstånd huruvida en person har Down´s syndrom eller ej? I så fall är ditt mörkerseende exceptionellt!
  • Om du har ett yrke som innebär att du ska skydda allmänheten och dessutom dig själv och dina kollegor för att ni ska kunna fortsätta detta jobb, skulle du då ta dig en lång funderare i ett skarpt läge där en person i skydd av mörkret, vägrar lägga ned sitt vapen? Och därmed riskera inte bara allmänhetens säkerhet utan också ditt eget och kollegornas liv?
  • Eller menar du på allvar att poliser ska gå fram, ta i hand och hälsa, titta noga på både person och vapen innan de använder sina egna? Mitt i natten? I mörker? I så fall skulle vi ha betydligt fler mördade poliser än vi redan har. Och dessutom skulle de begå tjänstefel.

Polisen gjorde vad de är utbildade att göra. I detta fall med ytterst tragiskt resultat. Det är så det blir ibland, tyvärr. Precis som att läkare gör misstag trots att de försöker sitt allra bästa, för att ta ett exempel. 
Men tro inte att det finns en enda polis som är så kallhamrad att hen väljer att skjuta om det finns en enda annan utväg. Poliser är människor med anhöriga, barn och familj. Förutom att de ska skydda en oskyldig allmänhet vill de själva också åka hem efter jobbet, till sina nära och kära. 

Jag beklagar djupt den unge killens död. Och jag beklagar att några poliser nu mår oerhört dåligt över det som hänt. 

Och ni som dömer. Vad jag önskar att ni kunde praktisera en enda dag  i en polisbil på utryckning! Då kanske ni skulle fatta att jobbet ofta handlar om blixtsnabba bedömningar och oerhörd risktagning för dig och mig och dem själva. 
Ni är ungefär lika bra som poliser som ett gäng otränade supportrar som ifrån läktaren är världsbäst på att spela fotboll. 

Om ni ens hade ett enda uns av inlevelseförmåga skulle ni fatta att situationen inte är så enkel i skarpt läge som när man har facit i hand. I efterhand finns det tid till månadsvis av eftertanke. För poliser som blir hotade med vapen finns ingen tid. Skulle du vilja stå inför en sån situation? Jag vill det definitivt inte! 

Vad skulle du själv känna och hur skulle du själv agera om du fick ett vapen riktat mot dig mitt i natten om personen inte gör som du säger utan fortsätter att rikta vapnet mot dig?

Var siktar du, om situationen är skarp och du måste agera snabbt? På det smalaste eller bredaste stället på en person? Om det står mellan ditt liv eller den andres, vad gör du? 

Polisen jobbar över för att hitta bortsprungna barn. Idag har polisen t ex gjort en rejäl insats för att fånga in två inbrottstjuvar och de lyckades. De tröstar ungar vars föräldrar slåss på fyllan. De tröstar människor som förlorat en anhörig. De hjälper familjer där en psykiskt sjuk person slagit sönder hela hemmet. De transporterar psykiskt sjuka till vård, när ambulanspersonalen inte kan hantera dem. De har koll på våra ungdomar när de drullar omkring på fyllan på skolavslutningar och förhindrar att de blir rånade, våldtagna och misshandlade. De ringer föräldrar som knappt ens orkar bry sig om att deras barn hamnat i fyllecell för att de själva supit till samma kväll. De gör HLR när de kommer fram till ett hjärtstillestånd före ambulansen. De drar upp helt ruttna lik ur vatten eller plockar delar av en människa som slängt sig framför tåget. Just saying. 

Nej, nu har jag nog rutit färdigt. Ursäkta om jag tar till hårda ordalag, men min kvot av överhört skitsnack har blivit överfylld idag. 


måndag 23 juli 2018

Vandring på nya vägar

De senaste dagarna har vi återupptagit våra promenader, grannen, hundarna och jag. Detta med varierande resultat. :D 

Först provade vi en kulturled i det lilla samhället Rydboholm. Den lät trevlig och bilderna utlovade vacker miljö i gammal bruksbygd. Det var bara ett problem. Visserligen hittade vi, efter visst letande, starten på kulturleden. Där fanns en karta vi fotade av för att ta med oss. Första biten gick bra, men därefter stämde inte kartan och ingen märkning fanns! Efter idogt letande efter en stig vände vi om och försökte oss på leden från andra hållet. Inte mycket verkade stämma med kartan, så vi gav upp och åkte hem. 
Kommunen har fått ett mail om att de informerar om en led som saknar märkning på sin sida, men nu i semestertider händer väl inte mycket. Vi var så upptagna av letandet att jag glömde fota de få vackra vyer vi såg. Minus på den, tyvärr. 

Nästa tur gick till Sandared, det var igår. Den leden har jag gått många gånger förr om åren så dit var inte svårt att hitta. Glädjande nog hade de uppdaterat den med både kartor och märkning på senare tid. Även ett utegym och nya grillplatser har tillkommit. Fin promenadväg utmed en å, där man bl a passerar en gammal kvarn. 
I rådande väderläge återstod dock endast några pölar av ån, som jag minns som brusande, men vattnet återkommer nog så småningom. Hyfsat bra märkning och promenadvägar i alla fall. Trevlig tur. :) Lite väl mycket fästingar dock, men även väldigt gott om hallon. 



Fd å, numera uttorkad. 


Idag styrde vi kosan mot Dalsjöfors, även det gammal bruks- och industribygd. Dock brydde vi oss föga om denna, det var vandringslederna vi var ute efter. Dessa skulle utgå från den lokala idrottsföreningens plats, så jag skrev in föreningens namn i GPS:en och sen var det ju lätt som en plätt att hitta dit. 
Snopenheten när vi kom fram var dock stor. Inte en enda skylt, karta, tavla eller annan form av markering visade på några promenadvägar. Där stod vi som två fån och undrade vart vi skulle gå. 
Till slut hittade vi en liten stig och följde den, för att efter ca femtio meter komma ut på en villagata! 
Vi bestämde oss att ta en sväng runt i alla fall, för promenera skulle vi ju och det gjorde vi under rätt högljutt klagande på kommunens felaktiga information. 

Efter att ha traskat en bit genom fina villakvarter mötte vi en ung pappa med barnvagn och frågade honom om vandringslederna. Han funderade en stund och berättade sen att det gick en led högt uppe på en ås bakom oss. 
Eftersom vi inte kände för att klättra högt upp bestämde vi oss för att fortsätta promenera på gatorna istället. När vi tackat för infon och gått ytterligare några meter ropade han på oss. Då hade han kommit på att ortens idrottsförening hade två sportstugor och att det fanns vandringsleder vid den andra! 
Aha!! Vi fick en ny adress som vi skrev in i GPS:en och återvände till bilen. 
Vid föreningens andra stuga fanns tydliga skyltar med märkta leder på 2,5, 6 och 10 km. 
Eftersom vi redan gått en sväng bestämde vi oss för den kortaste leden som var röd. 
Den började med en vacker bokskog. (Se bilder nedan)
Den fortsatte genom skogar och ängar, rätt kuperad bitvis. En gigantiskt lång backe som fick mina ben att få "mjölksyrahybris" ett par gånger, men upp kom vi och leden var hyfsat promenadvänlig och mycket vacker. 
Vi traskade på runt slingan, ömsom ursäktande kommunen och ömsom klagande över att de minsann borde ange vilken stuga hugade vandrare skulle åka till.