Egalias egenheter

Ikväll har jag upplevt gamla godingar! :) Detta tack vare att kära syster bjöd med mig på konserten Hits of the 60´s.  Det var banne mig en riktig höjdare!! Svenne Hedlund (Hepstars), Clabbe (Ola & the Janglers), Janne Önnerud (Hounds) och Lennart Grahn (Shanes). Ja, ni som knappt var spermier på den tiden får googla namnen om ni inte känner igen dem.  Det var fullsatt. Det var ytterst få som var under 50 i publiken och artisterna var det definitivt inte, trummisen undantagen. Skämten om ålder, ork och minne duggade tätt. Det var nostalgi i kubik.  Och det var gamla godingar... både artisterna och låtarna. Det fanns inte en låt som man inte tog emot med "Åhh...den!" och sen kunde man texten.  Jäklar vilket tryck.  Än kan de, gubbarna. Och publiken! :D  Det gick inte att sitta stilla, man diggade oavbrutet och stundom stod hela publiken upp och dansade, klappade takten och sjöng med. När de på scenen slutade sjunga fortsatte publiken.  Jag var egentligen rät

Vi har varit utomlands igen. För första gången sen vår förra, misslyckade resa i januari, där de flesta av veckans semesterdagar försvann i oro, läkarbesök, sängläge och sjukdom.  Så nu tog vi revansch!  Det blev Rhodos denna gång. Första gången för maken på detta resmål, andra gången för mig, men med 40 år emellan. Och det blev, i sanning, en rejäl revansch! :D Vi är så glada över att vi fick en så underbar semestervecka. Vädret var fantastiskt. Varmt och skönt. Vi solade, badade, åt gott, promenerade en hel del och hade det helmysigt.  Visst fanns det små irritationsmoment, men desto större guldkorn.  För att nämna det som var mindre bra så var det i första hand researrangören. Vi åkte med TUI denna gång. Det var första gången med denna arrangör för oss... och troligtvis den sista också.  Vi bokade den resa vi gjorde, med flyg hem mitt i natten därför att de skrev på sin hemsida att man fick behålla hotellrummet tills det var dags för hemresa. En månad före avresan

Det här med nätmobbing och näthat är verkligen en sorglig företeelse, naturligtvis för den som blir utsatt, men även för att det offentliggör litenheten och den bristande kapaciteten hos den som mobbar/hatar.  Själv har jag blivit utsatt när det gäller diskussioner i olika ämnen på sociala medier. Vad kommentarerna bestått i har en del av er redan sett och jag tänker inte ägna vare sig energi eller utrymme här i bloggen till att gå in på detaljer om detta.  Men det hela har väckt en hel del tankar kring diskussioner på nätet.  Jag gillar att diskutera ibland. Det är intressant att höra andra människors synpunkter och ståndpunkter, fundera över dessa och kanske vidga sina vyer.  Men tyvärr är det inte ovanligt att diskussionen spårar ur. Någon får slut på argument och då tar de "verbala nävarna" vid och personangrepp, förolämpningar och påhopp förstör hela diskussionen.  Jag vet att många helt undviker att ge sig in i diskussioner på sociala medier. Andra tycker att m

Just det. Som rubriken anger så skiter jag högaktningsfullt i vem du röstar på nästa söndag. Om du nu inte redan röstat, vilket många tydligen har gjort. Men rösta på vem fan du vill, bara du röstar. Det är din skyldighet men också din enorma rättighet här i vårt land. En rättighet vi ska vara grymt tacksamma för, för det är absolut inte en självklarhet om man ser till världens alla länder, även om vi är så vana vid att kunna välja och ha åsikter och tänka fritt.  Men det är faktiskt ett privilegium. I vårt fantastiska land kan vi vara hyfsat öppna med våra åsikter, vår ev religion, hur vi identifierar oss själva, vår sexuella läggning m.m. Det ska vi också vara tacksamma över. För inte heller det är en självklarhet i världen i stort. Vi har väldigt liten förföljelse av HBTQ-personer i jämförelse. Vi har få som känner sig tvingade att hålla tyst med sina åsikter av rädsla för repressalier. Våra journalister kan skriva hyfsat öppet om både det ena och det andra. Vi ha

Senaste dagarna har jag nog inte hört en enda representant från ett enda parti som inte kommenterat bilbränderna med att ”vi måste ha fler poliser och vi måste ha hårdare straff!” Det där med fler poliser håller jag absolut med om. De poliser vi har i dagsläget sliter häcken av sig, skulle kunna jobba ihjäl sig och övertiden kostar multum. Men sen har vi den där grejen med hårdare straff! Det låter i och för sig klokt, för den som förstör och gör andra illa ska förstås straffas, inte tu tal om saken. Men vad inte en enda politiker nämner är att vi redan har rejält hårda straffskalor här i landet. Problemet är att domstolsväsendet väldigt sällan dömer utifrån den hårdaste skalan utan hellre till minimistraffet. Större hänsyn tas dessvärre till brottslingen än till brottsoffret. Våra domstolar letar med ljus och lykta efter förmildrande omständigheter.  Och sådana finns säkert ibland, men oavsett måste varje människa ta ansvar för sina handlingar eller? Oerhört

Ja nu är det valår igen. Och valår ger mig numera sjukt dålig magkänsla! Kanske är jag för gammal?  Men jag är spytrött på politikernas taktik och spel! Lär de sig aldrig? De behandlar oss som barn. Som om vi inget begriper. Det kanske är därför politikerföraktet allt mer breder ut sig? För att politikerna själva inte kan dölja sitt förakt för oss "vanliga dödliga" som de tydligen betraktar som mindre vetande.  Jag ska tala för mig själv här och inte för någon annan. Men jag är övertygad om att många med mig är tillräckligt kloka för att genomskåda totalt orealistiska vallöften. Och jag tror vidare att vi är många som är hjärtligt trötta på att höra politiker snacka skit om andra partier. Det säger oss ingenting och tillför nada till debatten.  Jag börjar misstänka att alla våra politiker följer samma retoriska modell. Den består av: ... slingra dig allt vad du kan och svara aldrig rakt på konkreta frågor. ... framhåll dina konkurrenters fel och brister så mycket du

I söndags gav vi oss ut i nya, okända marker, grannen, hundarna och jag. :) Vi åkte till Molla bokskog. Bokskogar är vackra och där fanns tre olika leder att välja på.  Vi hittade skogen och den lilla parkeringen och även en info-tavla med ledernas längd och märkning samt en liten karta.  Eftersom vi tappat en del av både kondition och ork efter sommarens sanslösa värmebölja bestämde vi oss för den kortaste sträckan och började traska längs vägen för att hitta stigen in i skogen. Leden var markerad med blå färg och till en början såg vi blå prickar på träden. Vi kom till en skogsväg men eftersom vi inte såg några markeringar när vi kikade in där gick vi förbi den.  Efter att ha gått en bit till var de blå prickarna ett minne blott och kvar fanns endast gröna märken vilka visade vägen utmed tiokilometaren. Nu hade vi inte tänkt promenera i timmavis, så vi vände och gick tillbaka. När vi åter passerade den lilla skogsvägen fick jag syn på en liten stolpe en bit in. Stolpen