Ibland måste man skratta

Som en del av er vet är min mamma mycket gammal. Till hösten fyller hon 97, en aktningsvärd ålder. Hon är i hyfsad form för sin ålder, måste man säga, men närminnet sviktar rejält. Hon kan fråga något och vi svarar och sen frågar hon exakt samma sak någon minut senare. Varje fredag hälsar vi på henne, syster och jag. Vid dagens besök återupptog vi sökandet efter hennes försvunna garagenyckel. Så vi började alltså leta. Att leta efter något hemma hos mor är som att leta efter en nål i en höstack! Hon har tusen miljoner prylar i någon form av väldigt oorganiserat kaos. Efter bara en kort stunds letande frågade mamma vad vi letade efter och vi förklarade att det var garagenyckeln som var försvunnen. Mor satte genast igång att leta hon också vilket enbart försvårar sökandet och gör att det tar tio gånger längre tid, men det kan man ju inte säga så självklart fick hon hjälpa till. "Men den kan väl inte vara försvunnen, den nyckeln är ju så stor", sa hon...