Egalias egenheter

  Ni som har följt min blogg länge, minns säkert det förskräckliga rosafärgade badrummet jag hade i min förrförra lägenhet? Det som aldrig renoverats sen huset byggdes för ca 45 år sedan.  Traumat av detta badrum har resulterat i att jag inte står ut med färgen rosa i heminredning. Rosa kläder funkar men jag vill aldrig någonsin se rosa på mina väggar igen. Inte så länge jag lever! I min nuvarande lägenhet är badrummet kaklat. I vitt. Nästan. Bortsett från en rand med kakel en bit upp på väggen. I rosa. ”Det måste bort!”, sa jag bestämt till väninnan som följde med mig på visningen. Hon däremot, liksom många andra, tyckte inte alls att den rosa randen var störande.  Nu har jag ju bott här sen i maj och att få bort det störande rosa i badrummet har inte varit högsta prioritet. Det är ju så mycket annat som behöver fixas när man flyttar. Men jag har inte släppt tanken.  Till sist tog jag i alla fall tag i problemet på allvar och beställde hem kakeldekor. Det är roligt ...

  Rubrikerna till mina inlägg blir bara galnare och galnare, haha!  Igår fick jag god hjälp av en bonusson. Mycket tacksamt! Han skruvade upp min hatt hylla, vilket var efterlängtat. Och så hjälpte han mig att få upp den fina lampan jag fått av vännen. Vi flyttade även ut morfarsfars otympliga amerikakista i vardagsrummet så att jag kunde ställa mitt nya sängbord på plats.  Äntligen kom hatthyllan upp! Älskar lampan! Där står kistan bra, med mammas syskrin bredvid. Och det nya sängbordet pryder sin plats I förra veckan var jag på kyrkogården och höststädade och planterade lite fint till Lasse och farmor och farfar. Köpte sån fin ljung och tvättade rent dekorationerna  Kroppen är inte jätteglad över hösten och kallare väder så den bråkar lite nu. Men det är väntat. Får försöka gå ner i tempo. Idag har jag tränat och gick sen en sväng på stan för att köpa några presenter till ett barnbarn som fyller år snart. Sen var det dans ikväll också. Kroppen kändes segare än på l...

  Ja, det blir ett blandat inlägg, som ni kan utläsa av rubriken.  I lördags var det födelsedagskalas för flera hos en systerson med familj. Väldigt trevligt. Jag uppskattar fortfarande kalas mycket mera nu än före pandemin. Efteråt fick jag med mig äldste sonen med fru och barn hem och vi käkade middag tillsammans. Så mysigt! Hos ovan nämnda systerson finns en toalett, som verkligen är värd ett omnämnande. Den är mycket speciell. När man går in där tror man att man hamnat på något…hmm…ekivokt ställe. Toaletten i fråga behöver renoveras och är snart i sådant skick att nuvarande inredning inte går att behålla, tyvärr. Därför fick jag äntligen tummen ur att fota den och har fått lov att lägga ut bilderna här.  Färgen på tapeten är mer chockrosa än vad bilderna visar I söndags hade jag planerat in en vilodag, men eftersom det räcker med en halv sådan numera åkte jag och en god vän iväg efter lunch. Målet var en stor lampaffär där vännen skulle köpa en ljusslinga och jag behö...

  I söndags var syster och jag på afternoon tea på vårt favoritställe, Hofsnäs herrgård. Tidigare har vi ätit både jul- och påskbuffé där och det är lika fantastiskt varje gång. De lagar allt från grunden och använder lokalproducerade råvaror i största möjliga mån. Inte gratis precis, men värt pengarna vid dessa tillfällen. På buffébordet denna gång fanns dels nybakade scones, små bitar av paj, kex, olika ostar och flera småbitar av annat gott men även kakor, wienerbröd, tårta, godisbitar m.m. Vi åt så vi höll på att storkna och ändå orkade vi inte smaka på allt. Mycket mumsigt och förmodligen väldigt onyttigt! Men galet gott.  Vi började med det mer matiga Och avslutade med det smarriga! I måndags hade jag, för en gång skull, inget planerat så det blev en lugn förmiddag. Efter lunch åkte jag till sjukhuset för att titta in på Hörhjälpmedelsmottagningen. Där fick jag hjälp med min ena hörapparat som slutat fungera, så nu är det fixat. Efter det åkte jag hem och, hör och häpna,...

  Det sa bara ”swisch!” och så var månaden slut. Eller i alla fall nästan.  Aldrig trodde jag att livet som pensionär skulle vara så hektiskt! Det är gymmet två gånger i veckan, dans, diverse evenemang och utflykter m.m. Mitt lilla hem ska ju skötas om också men jag börjar undra när jag ska hinna dra nya sladdar till routern som har stått på skohyllan sen jag flyttade in i maj?  Routern ska upp på garderoben bredvid. Men här i huset har något ljushuvud placerat nätverksuttaget på höger sida om ytterdörren och eluttaget på vänster sida om samma dörr! Alltså måste sladdar dras förbi ytterdörr, utmed listen och uppför hörnet på garderoben. Material till detta är inköpt sen länge. Ska ”bara” ta mig tid att göra det. För den biten klarar jag själv. Därefter ska hatthyllan upp. Den står f n i vägen i vardagsrummet. Och den behöver jag hjälp med eftersom att borra i betong inte är min paradgren. För när jag fått upp hatthyllan ska morfarsfars Amerikakista flyttas ut i vardagsrum...

  Rubriken är ett citat av min älskade Lasse. Han sa alltid det när han glömt något.  Mitt minne är också bra men kort numera. Lite åt ”teflonminne-hållet” eller som ”brorsan” A sa: ” Jag har fotografiskt minne, men filmen tog slut för 30 år sedan!” Detta med minnet har jag kommit till insikt om efter diverse analyserande senaste veckan. Det hela handlar om linedance, som jag ägnat mig åt de senaste åtta åren. I rätt många år har jag dansat i den näst svåraste gruppen. Kul danser, men att gå upp ett steg har aldrig ens fallit mig in.  Istället gör jag nu tvärtom. Jag byter till en lättare grupp. Inte för att jag inte klarar danserna och stegen, för det gör jag. Men för att minnas danserna får jag träna hemma så gott som dagligen och det har blivit mer av en belastning än ett nöje. Så ska det inte vara.  Min stackars utbrända hjärna funkar nämligen så att två dagar efter att jag lärt mig en ny dans är den borta ur mitt huvud. Totalt väck, minns inte ens hur den börjar...