Egalias egenheter

Idag packade vi in hundar och oss själva i bilen, A och jag och gav oss iväg till ett område vi inte kände till. Där fanns vandringsleder från 2,8 - 9 km.  Oerhört vackert och mycket välskyltat. Bra på alla vis. Stora plus på detta område! Redan vid parkeringen hade någon byggt en liten gubbe i trä som höll en pil med texten "Spårcentral". Bara det bådade gott för vi har märkt att ibland är den första utmaningen att hitta just tavlan med lederna och deras märkningar. Vi traskade alltså en kort bit till Spårcentralen där en tydlig karta visade de olika lederna. En färg för varje led och pilar som visade var de började. Vi valde den gula femkilometaren, Grytefotsleden.  Vi gick på en skogsväg genom vackra hagmarker. Riktigt fint. På en halvö i en liten bäck fanns ett fikabord. Skyltar utmed vägen visade sevärdheter, som t ex den här:  Om någon kan upplysa om vad en "bruaresten" är vore jag tacksam? Google gjorde mig inte klokare, men misstänker att "...

I söndags gick vi sju kilometer. Vännen/grannen A, våra hundar och så jag.  Det var en härlig promenad!  Vi går inte fort och det får ta sin tid, men går gör vi.  Det var många år sedan jag orkade gå så långt så bara det att kroppen funkar så bra nu är en riktig WOW-känsla. Vi har börjat utforska olika spår och leder i omgivningarna så det blir nya promenader titt och tätt här. Riktigt roligt.  Ibland blir det inte så bra, som svängen vi tog en bit utanför stan där all världens fästingar verkade ha årsmöte samtidigt! Helsike vad fästingar det var! Tur att våra hundar är preparerade mot de eländes krypen. Så där går vi nog inte igen. Här om dagen valde vi en vandringsled i närheten av golfbanan. Markeringarna var hyfsat bra, men stigen var bitvis så smal att den knappt syntes. Nog inte många som brukar gå där, tänkte vi. Runt golfbanan har man tvingats sätta upp låga elstängsel för att hålla de bökande vildsvinen borta. En golfbana ser väl inte allt för kul u...

Hej på er! Nu var det riktigt, riktig längesedan jag kapade mattes blogg och gjorde ett eget inlägg.  Så här kommer en liten rapport från mig.  Livet trallar på kan man säga. Sen jag skrev här sist har jag fått några nya kompisar. Hugo är en av dem, en hyvens kille. Spaniel är han visst. Vi brukar promenera tillsammans med våra mattar och dom, mattarna alltså, pratar oavbrutet hela tiden! Ibland försöker jag busa med Hugo men han är inte alltid så sugen på det. Han gillar mer att spåra och nosa och sånt. Och sen är han galen i mat också.  En annan, alldeles ny kompis, är Isa. Hon är bara en bebis. Jag älskar bebisar!! Jag vill helst kasta mig över henne och pussa henne, men det får jag inte för matte och husse för då kan hon bli rädd säger de. Dumheter! Jag är ju inte ett dugg farlig! Fast bebisar kanske inte fattar det? I alla fall är hon jättesöt och lite tuff också för hon tar sig för att skälla lite på mig när vi ses. Sa jag att jag älskar bebisar?  ...

I helgen som gick var vi på bröllop. Det var äldste sonen och hans sambo som gifte sig.  Det var sannerligen en fantastisk dag på så många olika sätt!  Vädret var underbart och precis lagom varmt. Vigseln hölls i en slottsruin med vidunderlig utsikt och oerhört vacker dekor. Middagen åts i ett borgrum vid vackert dukade bord. Underhållningen, tal, sång, bildspel, tävlingar och en filmad hälsning från sonens idol, var förstklassig. Toastmaster och toastmadame hade gjort ett helproffsigt jobb. Och alla andra som hjälpt till också. Det var ett sagobröllop!  Och brudparet! Så vackra, så kära, så oerhört fina! Brudgummen var stilig som få och brudens klänning var fantastisk! Det var kärlek i luften hela dagen. Ingenting kunde liksom vara bättre i alla fall inte ur min synvinkel.  Det var ett privilegium och en ära att få vara med på en sån fantastisk tillställning. Och jag har fått så många nya, fina minnen.  Detta var nog det första bröllop jag varit på där ...