Egalias egenheter

Jag fullkomligt älskar undulater! Men nu har vi inga här. Vi hade tre av sex stycken kvar. Så dog finaste Kerstin i slutet av sommaren. Från att ha flugit och varit pigg och samma ragata som alltid, låg hon plötsligt död i buren en morgon. Stor saknad.  Magnus och Astrid, de sista två som var kvar hade då omåttligt tråkigt tillsammans. Och Astrid var påverkad, som jag då trodde, av en kraftig ruggning och tämligen tilltufsad.  Efter moget övervägande kontaktade jag min vän J, som är den mest fågelkunniga människa jag vet och frågade om hon kunde tänka sig att ta sig an våra två fåglar och hon sa ja till detta.  På vägen till J, som bor några mil bort, blev Astrid sämre än någonsin. Det är ett vanligt fenomen hos små undulater, att om de är sjuka bryter det ut på allvar vid miljöombyte. Och lilla, fina Astrid dog några dagar senare.  Magnus, den av våra fåglar som jag trodde hade sämst förutsättningar att leva länge, bor nu hos J och lever livets glada dagar bland en massa kul

I onsdags flyttade våra två kvarvarande undulater, Astrid och Magnus, hemifrån.  De bor numera hos en god vän som är stor fågelentusiast och enormt kunnig. Hon är faktiskt den enda jag kunde tänka mig att omplacera fåglarna till och hon sa ja till att ta emot dem. Det är vi tacksamma för.  Orsakerna till omplaceringen är flera. Men den största är att de två som var kvar hade sååå tråkigt! De har varit vana vid en större flock och flera kompisar att flyga med och nu när de bara var två kvar blev de liksom sittande och såg uttråkade ut.  En annan bidragande orsak var att jag varje dag fått rulla buren in i vårt sovrum på morgonen och ut därifrån igen på kvällen för att de skulle få flyga fritt. Eftersom min kropp blivit allt sämre de senaste åren har detta blivit en allt större påfrestning samt att burstädningen blivit som ett gympapass.  Så nu har de alltså flyttat. Tyvärr blev Astrid sjuk på kuppen. Miljöombyte kan lätt utlösa sjukdom hos dessa små fåglar. Men hon får mycket god

I förrgår morse låg vår undulat Kerstin död på botten av buren.  Dagen innan hade hon flugit, kvittrat och varit i full gång som hon brukade, men nu låg hon där, alldeles död. Det var mycket oväntat.  Jag trodde hon skulle leva längst av dem alla.  Kerstin var en stor personlighet. Hon var en mycket bestämd dam. Hade hon fått smak för någon godbit var det ingen idé att någon annan i flocken försökte närma sig den. Då åkte de på däng så de trillade av pinnen pronto! Hon lät sig nådigt matas och flirtas med av sin ständige beundrare Magnus, som älskade henne villkorslöst och helhjärtat. Hon var så vacker.  Kerstin var något av en marodör. Sen vi flyttade till nuvarande bostad fick fåglarna flyga fritt i vårt sovrum på dagarna. Till en början hängde jag upp gardiner i fönstren. Kerstin roade sig med att härja på gardinstången och bita sönder gardinerna upptill. Det tog några månader per gardin men till sist såg hon nöjt på när gardinlängden singlade ned på golvet. Hennes näbb var

Att klipp och bilder på djur är väldigt populärt på Facebook har väl inte undgått någon?  Djur är ju både roliga och söta att se på. Att dela sådant är populärt och gillas av många.  Men inte sällan ger vissa av dessa klipp och bilder mig rätt dålig magkänsla. Förmänskligandet av våra djur går ibland långt över gränsen. Bristen på empati likaså.  Jag ser hundar i kläder. Utklädda till diverse figurer och Gud vet vad. Sött och kul, tycker många. Jag kan inte tänka mig att hundarna håller med! Titta på deras ögon nästa gång du ser en sån bild. Det är inte ok att klä ut en hund! Enda gången det möjligen kan vara befogat att klä på en hund något är om man har en väldigt frusen hund som behöver täcke vid kallt och regnigt väder.  Sen har vi alla filmer på små "kul" undulater som springer hinderbanor, spelar boll m.m. De springer...de flyger inte... Anledningen till detta är med största sannolikhet att de är vingklippta. En fågel som kan flyga springer nämligen inte. Den ä

I går kväll somnade vår undulat Lovisa in för gott. Hon har varit väldigt trött sista tiden, men inte visat några direkta sjukdomstecken. Hon har ätit och sen sovit massor. Vis av tidigare erfarenheter (se inlägget  Underbara envisa Lovisa ) avvaktade vi eftersom hon inte verkade plågad alls, bara trött.  I går kväll tittade vi till fåglarna med en timmes mellanrum, maken och jag. När han kikade dit var allt som vanligt, Lovisa satt på en pinne med de andra. När jag tittade dit en timma senare, låg hon på burgolvet, död.  Eftersom Lovisa var en hittefågel vet vi inte hur gammal hon var, men minst 6-7 år gammal i alla fall och kanske mycket äldre än så? Hon var en oerhört speciell undulat.  Även om de alla är stora personligheter så var hon en fågel av den sorten som verkligen gör avtryck i ens minne.  Hon var nästan inte rädd för någonting och då ska man ha klart för sig att undulater är lättskrämda fåglar. Dammsugaren var läskig när hon nyss kommit till oss, men det gick över. T

...för Lovisa och Astrid älskar varandra. :D Som trogna bloggläsare vet, förlorade undulaten Lovisa sin "make" Herbert i våras under mystiska och dramatiska omständigheter. Vi var tveksamma till om Lovisa skulle överleva detta, men på nåt mirakulöst sätt piggnade hon till och lever nu livets glada dagar med sina tre kompisar Magnus, Kerstin och Astrid.  Magnus och Kerstin är ett par sedan länge och nu har Lovisa och Astrid upptäckt att all kärlek är vacker kärlek!  De kelar och putsar och kliar varann. Myser tillsammans och sitter stundtals tätt ihop.  Det finns en färgvariant bland undulater som kallas regnbågsundulat, men Lovisa och Astrid har blivit regnbågsundulater i ordets rätta bemärkelse. :)

Här kommer ännu ett blogginlägg om en undulat. Dock inte av den sorgliga anledningen att hon somnat in, som med Hebbe här om dagen. Det här inlägget handlar om Hebbes "fru", Lovisa. En fågel som motbevisar det mesta jag vet om undulater och då är det ändå 50 år sedan den första undulaten kom i min väg. Många har passerat och berikat mitt liv sen dess. Lovisas ålder och bakgrund är okänd för oss. Hon kom till oss 2011 från en god vän som inte kunde ha henne kvar. Hos honom hade hon bott ett år, efter att ha vistats utomhus i storstan en hel sommar. Hennes historia innan dess vet vi inget om. Kanske hade hon rymt? Kanske tröttnade någon på henne och släppte ut henne? Hos oss har Lovisa haft det bra. Hennes lycka när hon kom hit och upptäckte att det fanns artfränder är något jag aldrig kommer att glömma. Hon var lyrisk! :D Hebbe blev så kär att han övergav Kerstin på stående klo för att ta Lovisa till sig och sen dess har de varit ett par. För ett par år sedan lyckades

I morse låg undulaten Herbert död på golvet i buren. Hebbe kom till oss som omplaceringsfågel när han var åtta månader gammal. Sen dess har han varit ett härligt sällskap här. Alltid glad och god och mysig. Han la an på Lovisa så snart hon flyttade hem till oss för drygt tre år sedan. I morse låg Lovisa tätt intill sin käraste vän när vi skulle ta ut honom ur buren...få se hur det går med henne nu... Sötaste Hebbe blev nästan nio år gammal och har haft ett gott liv hos oss. Vila i frid, lille fine vän.

Idag dog vår fine undulat Ludvig. Ingen vet hur gammal han var eftersom han kom som omplaceringsfågel till vännen J. Hon tog hand om honom och hans kompis, båda rejält vanvårdade och svårt angripna av kvalster. J tog väl hand om dem med all sin kunskap och båda blev friska och krya, men då hon hade för många fåglar fick Ludde flytta vidare till oss på hösten 2011. Han har haft det bra här, i sällskap med våra andra fem undulater. Han var en av de vackraste fåglar jag har haft. Kommer att sakna hans glada kvitter! Sov gott, söte Ludvig.  

En av våra undulater heter Astrid. Hon är en helt ljuvligt vacker lite varelse, se här bara: Astrid är således söt som en docka och jag vill inte påstå att hon är dum... hon har nog bara otur när hon tänker. ;) Astrid vägrar att duscha som de andra undulaterna. När duschflaskan kommer fram och de övriga glatt skuttar runt i vattenstrålarna, sätter sig Astrid i ett hörn tills det hela är över. Astrid badar. I vattenskålen. Men bara på sommaren när vädret är fint och buren står utomhus. That´s it. :D Ibland har Astrid otur när hon planerar sina flygturer också. Om hon över huvud taget planerar? Ibland undrar vi. Här om veckan vid den dagliga flygningen missade Astrid gardinstången där de andra satt och sjönk sakta som ett segelflygplan för att landa på sängen. I sängen låg Teo. Astrid tittade förvånat på den stora högen päls bredvid sig. Teo tittade förtvivlat på mig eftersom han vet att fåglarna rör man inte. Jag berömde Teo, som ålade sig ner från sängen medan Astrid satt kv

Just nu är det glest mellan inläggen här i bloggen, men idag vet i sjutton om det inte blir två stycken. Kom på att det var evigheter sen jag skrev nåt om våra kära undulater, så det här inlägget får handla om dem. :) En av de första nätterna i nya lägenheten slocknade undulaternas nattlampa och alla sex började panikflyga. Kerstin, den stollan, lyckades flaxa av sig alla långa vingpennor på ena sidan och kunde sen inte flyga på en dryg månad. Jag fick göra ett arrangemang med rep så att hon kunde promenera till de andra som förstås ville vara ute och flyga som vanligt. Nu är Kerstin i fin form igen, även om hon alltid lyckas se smällfet ut på alla bilder! (se nedan) Undulaterna har på dagarna friflygning i vårt sovrum eftersom det inte funkar att släppa ut dem och låta dem flyga hej vilt i hela lägenheten med sin öppna planlösning. Det har dröjt med att få upp gardinstänger och gardiner i sovrummet eftersom det var mycket annat som varit viktigare och när de väl kom upp stirra

Hej alla vänner! :) Jag har inte hunnit skriva så mycket på sista tiden, men idag tänkte jag berätta lite. Idag har vi varit på hundskolan, husse, matte och jag. Det var kul. Vi fick göra olika övningar och träna på lite rallylydnad. Rallylydnad betyder att jag ska gå bredvid matte och så läser hon på olika skyltar under vägen och talar om för mig vad jag ska göra. Fast ibland behöver jag bara sitta still och så gör matte istället. Idag gick hon runt mig medan jag satt där,,, bra det. Matte kan jobba medans jag vilar! När skolan var slut tog jag med mig husse och matte och shoppade. Vi åkte till en stor djuraffär och där köpte jag en ny hundsäng och en ny sele till mig. Jag är ju stor kille nu och behöver större prylar. Till fåglarna köpte jag en mineralsten och sen hittade jag lite gott lördagstugg till mig själv åxå. Matte fick ingenting och husse fick betala. Bra upplägg! ;) I veckan som gick var moster hemma hos oss och hälsade på. Hon hade skaffat sig en ny kamera så hon f

Som rubriken anger handlar det här blogginlägget om hur detta går till. Det hela börjar med att jag med lite lock och pock förmår alla sex fåglarna att flyga ut ur buren samtidigt. Detta brukar inte vara ett problem, men när det är dax för storstädning verkar en del av dem vara fastlimmade vid burens pinnar. Till sist flyger dock allihop ut och placerar sig prydligt i rad på gardinstången. Jag rullar fram buren mitt på golvet och skrider till verket. Pinnar plockas ut, leksaker likaså, buren sopas, dammsugs, ångas och torkas. Därefter ska det in nya pinnar, leksaker, gungor m.m. Hela denna procedur tar 2-2½ timma,,, ja, buren är stor! :D Under tiden sitter fåglarna på gardinstången och diskuterar det hela, ibland kvittrar de glatt och ibland verkar de skälla på mig. Då och då flyger de en runda över mitt huvud för att inspektera. När buren till slut är färdig och tillbakarullad på sin plats börjas det! Först tar Hebbe och Magnus fyrtifjorton rundor över buren för att kolla in