Egalias egenheter

  Jag bloggar på min iPad idag efter som datorn verkar ha tagit påskledigt. Så vi får se hur detta går. Datorn är sju år gammal och har blivit rätt trött på senare tid. Snart dags för den att gå i pension, tror jag. Ska försöka sammanfatta vad som hänt sen jag skrev sist med reservation för att jag missar ett och annat. Det är inte bara min dator som är gammal och trött. Svägerskan var här på fika i förrgår och hade med sig en bukett helt fantastiska tulpaner. Titta bara:  Jag har bytt glasögon eftersom synen blivit sämre på mitt högra öga. Så nu ser jag bra ut, hehe.  Under veckan som jag var i fjällen somnade mångåriga vännen T in alldeles för tidigt. Även han p g a hjärntumör, precis som min älskade Lasse. Skitsjukdom! Mina tankar går till hans fru M som nu får kämpa vidare på egen hand.  Igår tog jag en tur på kyrkogårdarna. Planterade påskliljor på några av gravarna och insåg att jag borde gjort det när jag var och vårstädade veckan innan för inte hinner de blomma nu i påsk inte.

  Tänk att det blev jul i år också, efter allt!  Dan före dan var vi ute och åt tillsammans, barn, barnbarn och jag. Från bonusbarnen med familjer fick jag en helt underbar blombukett.  Vi åt underbart god mat och det kändes som om Lasse var med oss, om än inte fysiskt. Vi skålade för honom och innan vi samlades på restaurangen möttes de flesta av oss upp på kyrkogården och tände ljus. Det var sorgligt men fint och det känns som att vi gör det bästa av situationen som den nu har blivit.  Julaftons eftermiddag och kväll tillbringades med familj och släkt hos en av systersönerna. Att vi, trots allt, var många dämpade saknaden efter de som inte är med oss längre. Här fotade jag ingenting alls och det var medvetet. Jag ville uppleva julen utan mobilen. Vi åt massor av supergod mat, spelade julklappsspelet och hade besök av världens roligaste tomte. De små barnbarnen var både exalterade och fascinerade. Underbart! En av de andra juldagarna hade jag mysigt besök av en av sönerna med familj.

  Idag har jag haft middagsgäster vilket innebar att jag har lagat mat!  Ni som följer den här bloggen vet redan att jag tappade både matlust och senare matlagningslust p g a allt som hände, så matlagning är inget jag ägnat mig åt särskilt mycket på sistone. Ytterst få gånger sedan Lasse gick bort faktiskt. Att laga mat har känts så oerhört sorgligt att jag blivit gråtfärdig vid blotta tanken, så jag har avstått.  Men idag hade jag bjudit in tre väldigt trevliga personer på middag. Den främsta anledningen till det var att de bjudit mig på middag så många gånger sedan Lasse lämnade oss och äntligen kände jag mig redo att bjuda tillbaka. Den andra anledningen var att ta ett första steg mot att komma igång och laga mat igen.  Ringrostig som jag är körde jag på ett säkert kort. En rätt jag lagat då och då de senaste fyrtio åren, champinjongratinerad fläskfilé. Den kan dessutom förberedas vilket är smidigt. Till detta serverades potatisgratäng som jag köpt färdig, helt enkelt för att jag ty

I fredags var Lasse ute på restaurang med tidigare arbetskamrater. Han kom hem efter några timmar, trött men mycket, mycket glad. Han var lika glad när han vaknade i lördags morse. De hade haft så roligt och kollegorna, som känner till vad han drabbats av, var så glada att han kunde vara med. Efter maten drog musiken igång på restaurangen. Vi visste inte ens att de spelade musik där. Men då var middagen över och Lasse var redo att åka hem så det gjorde han. Han var så trött så det susade i hela huvudet och i lördags var han varit helt slut. Men tycker själv att det var värt det och det är ju huvudsaken. Att bli trött är inte farligt och vi har inget planerat under helgen så han kan slappa i soffan hur mycket han vill och önskar.  Huvudsaken är att han hade så roligt, för att ha roligt är också medicin på sitt sätt. Jag är så glad för hans skull.  I lördags eftermiddag åkte jag med syrran till Erikshjälpens loppis. Det var kul och den loppisen är väldigt välordnad och bra. Jag hittade l

I lördags tog jag mig samman och höststädade balkongen. Packade in en kruka i bubbelplast i förhoppning om att den klarar sig ute i vinter. Det funkade förra året, så det går nog bra.  Slängde några ruskigt fula krysantemum som gjort sitt.  Klippte ned begonian, tog upp knölarna och la dem i papperspåse fvb till källaren den de får "sova" några månader.  Sen klippte jag ned krukrosorna och satte ihop dem i en större kruka. Få se om de klarar vintern där. Några små rosor och knoppar var så fina så de fick plats i minivaserna inomhus.  Efter det blev det att ta rätt på tomma krukor och amplar, dammsuga balkongen och "sanera" köket från gammal jord och avklippta växtdelar.  Kände mig nöjd med slutförd uppgift.  Snart är det dags att plocka fram amaryllislökarna ur kylskåpet och börja driva upp dem inför julsäsongen. Få se om jag lyckas bättre i år, förra året blommade de först efter nyår.  I söndags var vi på kalas hos ett barnbarn som fyllt år. Jättekul att träffas li

  Jo, jag gråter i duschen. När jag står där med vattnet strilande över kroppen, helt i fred med mina tankar, kommer tårarna. Inte alltid, men då och då.  Det bara rinner över liksom. Det känns lite dumt, men det bara blir så och jag tänker att då behöver jag väl det.  Sen tar jag ett djupt andetag, skärper till mig och går ut i vardagen igen. Lite lättad, men fortfarande ledsen.  Andra fenomen som dykt upp sedan den här resan började är t ex att jag tappat matlusten. Den försvann samma dag som vi fick diagnosen. Frukost går bra att äta, men middag och sånt känns som ett nödvändigt ont oftast. Naturligtvis äter jag ändå, för äta måste man ju, men jag ser sällan fram emot t ex middagsmaten.  Igår åt jag faktiskt något riktigt gott, dock. Var ute på restaurang med mina "handarbetsvänner". Där åt jag en kantarelltoast som smakade mumma och så ett glas rödvin till. Inte dumt alls!  På söndag hade vännen/grannen och jag pratat lite om att gå på körkonsert. Men vid närmare eftertan

Igår skrev jag ett inlägg i en grupp på facebook, som jag fick mycket positiv respons på. Trevligt! :) Så jag lägger ut inlägget även här i min blogg eftersom jag har några vänner som funderar på att börja med LCHF.  För dig som är helt novis på kosten i fråga rekommenderar jag kostdoktorn.se Mina tankar om att börja med lchf Jag började med lchf 2008. De två senaste åren har jag dock slarvat grymt med typ-2-diabetes som följd. Men nu är jag på banan igen.  Vet att många blir frustrerade av att inget händer de första veckorna (även om det händer mycket för många andra), så detta inlägg är till er. Vill dela med mig av mina erfarenheter genom åren. Vad beror det på att alla inte får superfantastiska resultat omgående? Och vad ska man tänka på? Hur lång tid har det tagit för dig att äta dig till den du är idag? Ge din kropp tid. Om du provat många olika metoder för att gå ned i vikt, jojo-bantat osv. har du en otrygg kropp. Den kan behöva övertygas i flera månader innan den

Vi har tillbringat helgen i Köpenhamn, maken och jag. :) När vi bokade resan hade vi inte en tanke på vårväder, det kändes alldeles för tidigt. Vi var väl mer inställda på snöblask och isvindar. Men våren kom just denna helg! Underbart solsken och ljumma vindar - fantastiskt! Köpenhamn är en kul och gemytlig stad. Full av människor av alla sorter. Det finns rätt gott om gatumusikanter. De flesta spelar helt ok, vissa är riktigt, riktigt bra och så finns det en och annan som inte borde vara i närheten av instrument över huvud taget. Vi passerade en flöjtspelare på fredagen. Eller ja, han hade en blockflöjt i munnen i alla fall. Dock hade han inte gått kursen i vad man gör med de små hålen på flöjten för fingrarna använde han inte. Han liksom bara tutade entonigt, lite som en tågvissla. T o m jag skulle kunnat spela blockflöjt bättre för jag har i alla fall tagit lektioner även om det är ca 50 år sedan nu. Maken och jag funderade på om vi skulle be att få köpa flöjten av honom för at

Nej, inte fläskpannkaka, utan pannkakor med fläsk har vi mumsat på idag, barnen och jag. :) Maken nöjde sig med den vanliga ärtsoppan. Rätten pannkakor med fläsk har sitt ursprung i min barndom. Min far gillade ärtsoppa och pannkakor, men ingen av oss andra åt soppan. Mor å sin sida gillade bruna bönor med fläsk. Bruna bönor var inget för övriga familjen, så när far åt ärtsoppa och mor åt bruna bönor fick vi barn pannkakor med stekfläsk till. Länge trodde jag att detta var något man åt i alla familjer, det samma trodde även mina barn en bra bit upp i åren. *S* Nu var det nog ca fyra år sedan jag åt pannkakor med fläsk senast, men idag släppte jag loss och mumsade på denna något udda rätt. :D