Egalias egenheter

  Väldigt många kök har inte tillräckligt med utrymme för all källsortering man förväntas göra idag. Mitt lilla kök har inte plats för mer än restavfall och komposterbart.  Nu är jag en person som gillar källsortering och tycker det är viktigt så idag har jag löst problemet med bristande utrymme. Med hjälp av ett par söner fick jag igår in det gamla ekskåpet från garaget till hallen. De, sönerna, har släpat på det skåpet åtskilliga gånger genom olika flyttar och jag är väldigt tacksam över att de orkade ännu en gång. Det är verkligen tungt! Men nu får det stå där det står och jag tror inte jag vågar be om hjälp med skåpet någon mer gång, haha.  Idag kollade jag in olika lösningar för att få in fyra kärl för sortering. Måtten på skåpet håller ju inte precis modern standard.  Det som passade bäst och som bara tog en enda hylla i anspråk var källsorteringset med utdrag. Clas Ohlsson visade sig ha precis vad jag sökte och dessutom en instruktionsfilm på hur man monterade det hela. Toppen!

  Jag bloggar på min iPad idag efter som datorn verkar ha tagit påskledigt. Så vi får se hur detta går. Datorn är sju år gammal och har blivit rätt trött på senare tid. Snart dags för den att gå i pension, tror jag. Ska försöka sammanfatta vad som hänt sen jag skrev sist med reservation för att jag missar ett och annat. Det är inte bara min dator som är gammal och trött. Svägerskan var här på fika i förrgår och hade med sig en bukett helt fantastiska tulpaner. Titta bara:  Jag har bytt glasögon eftersom synen blivit sämre på mitt högra öga. Så nu ser jag bra ut, hehe.  Under veckan som jag var i fjällen somnade mångåriga vännen T in alldeles för tidigt. Även han p g a hjärntumör, precis som min älskade Lasse. Skitsjukdom! Mina tankar går till hans fru M som nu får kämpa vidare på egen hand.  Igår tog jag en tur på kyrkogårdarna. Planterade påskliljor på några av gravarna och insåg att jag borde gjort det när jag var och vårstädade veckan innan för inte hinner de blomma nu i påsk inte.

I går kom jag hem från en veckas semester i fjällen med mina barn och barnbarn. Skidsemester utan att åka skidor, för min del.  Precis som förra året blev jag så sugen på att åka vid åsynen av backar och liftar. Men kroppen skriker stopp. I år insåg jag att om jag ens orkar stå hela vägen upp i liften kommer jag förmodligen att ramla på vägen ned. Och hur ska jag i så fall komma upp igen? Säkert skulle ett eller flera av mina kära barn ställa upp som potentiella lyftkranar, men nej, jag avstår.  Hur som helst hade vi en finfin vecka, trots frånvaro av skidåkning för min del och lite olika krämpor i vårt gäng. Några riktigt härliga soldagar fick vi med.  Fyra underbara små barnbarn förgyllde tillvaron och det var mycket längesedan jag fick så många kramar och så mycket mys.  De två största, I och A, ca 3½ år gamla, imponerade med sina framsteg i utförsåkning. Från lite tveksamt och försiktigt första dagarna till att lära sig att både svänga, bromsa och även ramla och sista dagen åka hel

  Under veckan fick jag besök av en kär vän jag inte träffat sen i somras. Väldigt kul att umgås en stund och jag fick en så vacker tulpanbukett.  Idag var det vårväder och jag tog en skön promenad. Himlen var så underbart blå och jag bara måste fota. I närheten av där jag bor ligger det gamla kvarteret Mården, där mamma bodde när hon var liten. Då var det små lägenheter med utedass på bakgården. Nu är husen renoverade och har blivit apdyra bostadsrätter. Kul att de fina huset bevarats.  Kvarteret Mården Knallblå vårhimmel - äntligen! På hemvägen satt en talgoxe och sjöng i ett träd utanför mitt hus. Den lät sig något motvilligt fotograferas. Ser ni den? Målet med promenaden var att hämta ut ett paket, men vädret var så skönt att jag gick omvägar för att njuta av våren lite mera.  Men över till paketet. Under senaste året har jag gjort mig av med de flesta av mina finskor. Jag stod helt enkelt inte ut med dem längre! Bara att inse att åldern tagit ut sin rätt och att detta med spetsiga

  Det känns att det går mot ljusare tider på flera sätt. Vinterns "zombie-mode" börjar lätta tack vare ljuset men även för att en jobbig årsdag ligger bakom mig.  Det är meteorologisk vår vilket känns förhoppningsfullt. Små barnbarn har glatt visat mig snödroppar senaste veckan. En förmiddag när jag steg ut genom dörren hörde jag talgoxen drilla. Det är bl a såna små tecken som påminner mig om att livet fortfarande är värt att leva.  Senaste tiden har jag varit ute på flera kul saker och känt mig glad. Ett restaurangbesök med några från "linedance-gänget", trevliga fikabesök, hälsat på hos barn och barnbarn m.m. Det är sånt som piggar upp och jag känner orken återvända.  Jag har köpt mig en iPad också! Har längtat efter en sådan ett tag och bestämde mig för att ge mig den i "slutat-röka-present". Och så har jag bokat tid för synundersökning för jag tycker att jag ser sämre med mina glasögon.  Har även lämnat diverse prover på min vårdcentral och tagit förs

  I tisdags åt jag lunch med en god vän och det var trevligt, även om maten kunde varit bättre. Efteråt tog vi en sväng på Textilmuseet som låg precis bredvid. Alltid mysigt att gå där.  Sen handlade jag och dagen till ära "råkade" jag få med mig en semla hem. Jag äter bara en semla per år och i år blev det faktiskt på rätta dagen. Semlan avnjöts sent på eftermiddagen och efteråt konstaterade jag, som vanligt, att semlorna är alldeles för stora och att jag blir äckelmätt efteråt. Undrar om jag någonsin kommer att komma ihåg det tills nästa år? I går blev det dans och det var kul, som alltid. I går var det även Alla hjärtans dag men det ägnade jag inte någon tid åt. Lasse och jag firade aldrig den dagen, vi siktade på att ha sådana dagar året runt istället.  Idag har jag haft barnbarnet L på besök. Hon ville lära sig lite mer om stickning och virkning och vi hade en jättemysig och kul eftermiddag ihop. Hon lär sig väldigt snabbt och är riktigt duktig. Vi bestämde att vi ska ha

  Det är rätt glest mellan inläggen här nu, men det har med årstiden att göra. Det händer inte så mycket i mitt liv och jag är trött efter en vinter som känns som den varar i evighet.  Förkylningen har i alla fall släppt, äntligen och det är jag tacksam över.  I går tog jag mig samman och gav mig i kast med monstret. Det är en växt med det smått obegripliga namnet Dischidia Oiantha. Jag köpte den för några år sedan och då var den en liten gullig växt. Det var då det. Nu går den under namnet monstret här hemma, men jag får väl vara tacksam för att den trivs hos mig.  Nu var det dags för omplantering av monstret och detta utvecklades till en veritabel brottningsmatch! Monstret fyllde upp större delen av köksbänken under arbetet och det tog en bra stund att trassla ut alla rankorna ur ampelns kedjor. När det var klart var jag så trött i armarna att jag var tvungen att ta en paus. Under tiden tronade monstret på köksbänken med de långa rankorna hängandes över skåpsluckor och i diskhon och

  Jag har funderat på det här inlägget ett bra tag. Ibland är det svårt att beskriva känslor. Januari månad har inneburit att jag gått i något sorts mentalt ide.  Hösten bestod till stora delar av "projekt flytt". Jag älskar projekt! Älskar att grotta ner mig i planering, listor och logistik. En riktig nörd kan jag vara på det området. Efter flytten och iordningställandet var det dags för jul. Nya listor och mycket umgänge med nära och kära. Sen blev det nytt år. Januari. Inga aktiviteter hade kört igång, vädret och halkan gjorde det svårt att ens promenera, bilen var infrusen i garaget och sen blev jag förkyld. Det var mycket, mycket längesedan jag varit med om en så lugn och stilla period! Jag har mestadels varit hemma och trött har jag varit också. Jättetrött. Det har ändå varit helt ok, jag har inte blivit rastlös eller så. Kanske behövde jag den här perioden av lugn och vila?  De saker jag tänkt ägna mig åt under vintern, släktforskning och handarbete, har inte lockat mi

  Ja, här kommer ett litet blogginlägg om ingenting alls egentligen. Men jag behövde roa mig med något nu när jag äntligen börjar piggna till lite efter förkylningen.  I början av veckan myste jag med två små barnbarn. Så härligt att träffa dem, sonen och sonhustrun. Alla i familjen var friska men de små älsklingarna bar tydligen på något virus som farmor inte haft. Så på tisdagen började jag nysa. Sen kom feber, hosta och annat. Det är inte hela världen, det är ju så det blir med små barnbarn och jag kan vila mig i form eftersom jag är pensionär, men nu börjar jag bli lite uttråkad. Har tillbringat det mesta av veckan i soffan.  Jag piggnade till lite kort efter något dygn och kom iväg till affären så jag fick hem lite mat, men sen blev jag sämre igen. I morse hade jag nästan ingen röst, men nu ikväll har jag börjat känna mig bättre. Ljuspunkterna har varit två tulpanbuketter. Den en ena köpte jag förra veckan och den andra denna. Älskar tulpaner. Ett annat plus i veckan är en bok som

  Ja men nu är det gnälligt värre här! Läste i sociala medier att idag är det den deppigaste dagen på hela året. Är beredd att instämma. Jag är så grymt trött på vintern i allmänhet och halkan i synnerhet. Jodå, mina halkskydd funkar och idag har jag gått en promenad på drygt tre kilometer, men allt detta påpälsande innan man kommer iväg ut. Är ju trött redan innan jag hunnit ut genom ytterdörren!  Bilen är infrusen. D v s garagedörren har frusit fast så jag kan inte öppna den.  I fredags bröt en förkylning ut. Trött, vissen, ögonen rann, näsan rann.  Försökte roa mig inomhus och när jag blev uttråkad tänkte jag fixa lite med krukväxterna. Blomjord och krukor har jag i garaget och det var då jag upptäckte att jag inte kan ta mig in där. Så blommorna får vänta.  I lördags tog jag mig för att baka muffins istället. Det är ett framsteg för mig, jag har inte bakat på evigheter. Muffinsen blev väldigt goda, men råfula för jag hade inte rätt formar hemma. Därför fotade jag inte hela plåten u

  Jag är ingen vintermänniska och tycker därför att det är för kallt just nu. Samtidigt känner jag att jag kommit långt som kan sitta här och klaga på vädret. Förra vintern märkte jag inte ens vad det var för väder och var avundsjuk på människor som hade nåt så banalt som vädret att gnälla på.  Halt är det också. Här i stan är det skottat och plogat så smågator och trottoarer är blankpolerade som skridsko-is. Sen har det snöat på det. Jag längtar efter barmark och promenader.  I alla fall blev jag trött på att sitta här inne och inte våga mig ut, så jag gav upp motståndet mot pensionärsvarningar och hasade iväg till apoteket och köpte ett par halkskydd.  Det första paret höll en dag sen gick de sönder så idag var jag där och bytte. På hemvägen gick jag en omväg på ett par kilometer för att få lite frisk luft och motion. Det är vackert ute men vinden var inte nådig. I alla fall gick det bra att gå avslappnat med halkskydden på fötterna. Det blev både backar upp och backar ner utan att e

  God fortsättning!  Nyårshelgen är över och även den blev bättre än jag kunnat föreställa mig. Den firades med min biologiska familj. På nyårsafton åkte jag till en av sönerna och övriga barn och barnbarn kom också dit. Det var så härligt att vara med och fira tillsammans och träffa alla dessa samtidigt!  Det var prat och skratt, lek och bus, god mat och dryck.  Jag sov över där och åkte hem dagen efter, trött men lycklig.  Levande ljus och lite röra som det ska vara en nyårsafton En sen julklappsutdelning, då alla inte hade möjlighet att träffas på julafton Lite pussel och pyssel hanns med mellan rätterna Ingift farbror med brorsdotter Dottern fixar varmrätt Det var många kockar i köket men inte blev det någon dålig soppa för det! Tänk att vi kunde få till en bild på oss allihop! 💓