Valfläsk, pajkastning och politikerförakt

Ja nu är det valår igen. Och valår ger mig numera sjukt dålig magkänsla!
Kanske är jag för gammal? 
Men jag är spytrött på politikernas taktik och spel!
Lär de sig aldrig? De behandlar oss som barn. Som om vi inget begriper. Det kanske är därför politikerföraktet allt mer breder ut sig? För att politikerna själva inte kan dölja sitt förakt för oss "vanliga dödliga" som de tydligen betraktar som mindre vetande. 

Jag ska tala för mig själv här och inte för någon annan. Men jag är övertygad om att många med mig är tillräckligt kloka för att genomskåda totalt orealistiska vallöften. Och jag tror vidare att vi är många som är hjärtligt trötta på att höra politiker snacka skit om andra partier. Det säger oss ingenting och tillför nada till debatten. 

Jag börjar misstänka att alla våra politiker följer samma retoriska modell. Den består av:
... slingra dig allt vad du kan och svara aldrig rakt på konkreta frågor.
... framhåll dina konkurrenters fel och brister så mycket du kan.
... lova runt och håll tunt.
... mycket snack och lite verkstad håller "den dumma massan" lugna.

Idag såg jag ett parti som hävdade att det är för lite skillnad mellan bidrag och lönearbete, samtidigt som de föreslog att lönerna skulle sänkas. Ehhh... hallå eller? Då blir liksom skillnaderna ännu mindre. Just saying.

Jo, jag vet att i en demokrati är processerna både långa och omständliga. Och demokrati är, i mina ögon, det enda rätta, hur tungrott det än är. Jag förstår absolut att jobbet inte är lätt. 
Men anseendet som politiker blir inte bättre av lögner och skitsnack. Inte på en fläck!

Jag längtar efter den dag då ett parti kommer med en ny frisk fläkt. Som att t ex svara på en fråga med nåt i stil med "Jag kan inte svara på hur vi ska finansiera detta just nu, men vi ska jobba på det för frågan är väldigt viktig."
Eller "Jag vet inte, men jag ska kolla upp det."
Eller kanske "Det har jag inte tänkt på men jag lyssnar på det du säger och tar till mig."
Om jag vore 20 år yngre och inte behäftad med X antal sjukdomar skulle jag starta ett eget parti. Om inte annat för att röra om i grytan liksom. :D
Och med det menar jag inte något populistiskt med "drag under galoscherna", som uttrycker allt i svart-vita termer. Jag är fullt medveten om att verkligheten är allt annat än svartvit. 

Ingen människa inbillar sig eller tror att ni ska ha svar på allt, så snälla sluta låtsas att ni har det!
Ni är lika vanliga och dödliga som alla vi andra. Ni äter och skiter och sover som alla vi andra. Och vi är lika mycket värda som ni, så snälla, sluta uppföra er som att ni är Gud´s gåva till mänskligheten. Ni gör avtryck under en ytterst kort tid så lite ödmjukhet vore på sin plats, tack! Och, för all del, en rejäl portion inlevelseförmåga i andras situation också. 
Och en sak till, när jag ändå har ångan uppe! Att utdela förmåner till er själva sticker faktiskt väldigt mycket i ögonen på folk, bara så ni vet. Så sluta höja era egna arvoden. När er tid i makten är över så går det utmärkt för er att gå till arbetsförmedlingen, precis som alla vi andra. När ni är sjuka ska ni sjukskriva er, precis som alla vi andra. Och med era löner behöver ni inte fri tand- och läkarvård. Ni, om någon, har råd att betala för detta ur egen ficka. Vi är inte dummare än att vi ser er girighet och det vinner ni inga röster på. 
Er taktik föder bara förakt. Prova något nytt och något annat.

Våra politikers nuvarande retorik får dem att framstå som rent korkade. Ingen tar den på allvar och missnöjet breder ut sig, vilket får till följd att än mer oseriösa politiker får fäste hos dem som inte fixar att tänka så långt. 

Ett seriöst svar, som visar på uppriktigt intresse, även om det är ett erkännande av tillfällig okunskap, skapar förtroende. Att någon låter tvärsäker, skapar misstro. 

Vad ska jag rösta på i årets val? Det har ingen annan med att göra. Men jag kan avslöja så pass mycket som att det i dagsläget inte finns ett enda parti jag känner förtroende för. Så det lutar åt att jag kommer att taktikrösta för att förhindra en fullständig katastrof. 

Tack för ordet!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Vila i frid, lilla fina mamma

Min vardag