Hair

Idag kom äntligen dagen då jag hade tid hos frissan för att göra en radikal frisyrförändring.

Detta har föregåtts av en lång tids funderande och velande hit och dit. ”Ska jag klippa mig alls? Och isf hur? Och hur kort?”
För och nackdelar har vägts fram och tillbaka. Diskussioner med maken, rådslag med släktens frisör, min egen frisör och dottern.

När jag till slut kom fram till att jag var sjukt trött på mitt långa hår förvånade jag mig själv med att bestämma mig för att fixa ny frisyr snabbt. I det inledande skedet hade jag tänkt mig någon gång nästa år!
Men när beslutet väl var taget kändes det inte som jag stod ut med att vänta en sekund längre än nödvändigt.

Nu kan man undra varför jag gör sån stor affär av ett hår? Folk byter ju frisyr stup i kvarten liksom.

Fast har man, som jag, haft samma frisyr i femton år och dessutom har en meter långt hår, blir det en stor händelse att klippa av det.

Jag har verkligen älskat mitt långa hår och min fläta och fått mängder av komplimanger för den. Främmande människor har hejdat mig på stan och i affären och kommenterat mitt hår. Så när tankarna först dök upp kändes tanken på att klippa av det nästan lite otacksam på nåt vis. Många har inte chans att ens få håret så långt liksom…

Men, en rätt lång tid nu har jag varit så sjukt trött på mitt hår! Det bara hängde där, alldeles platt och mycket tungt. Det enda jag kunde göra med det var att fläta. Det gick inte att sätta upp för det var för långt och för tungt. Att försöka locka det var inte att tänka på. Att ha det utsläppt gick inte heller utan resulterade i ett veritabelt skatbo som tog evigheter att reda ut. Varje tvätt måste planeras för det gick inte att blåsa torrt. Torktiden var över 12 timmar. Färgningen ska vi inte tala om! Att sova utan flätat hår var en omöjlighet och att borsta det varje morgon tog sin rejäla tid. 
Jag blev trött på att flätan ramlade fram i hundens mat när jag serverade den, i diskmaskinen bland den kladdiga disken, för att inte tala om när jag städade toaletten!

Så till slut var beslutet taget. Av med skiten!!

Frissan, som varit ”min” frissa i många år nu, var lika uppspelt och förväntansfull som jag när jag kom dit i morse. Vi hade rådslagit en hel del i telefon förra veckan. Hon kände sig hedrad över att få förtroendet, sa hon.

Sen bestämde vi tillsammans hur mycket som skulle klippas av. Och enades om ca 50 cm. Hon frågade om jag ville spara flätan och det ville jag. Så hon kapade flätan i överenskommen längd med maskin.

Plötsligt blev mitt huvud väldigt lätt! Det blev en helt oerhörd skillnad på tyngden. Kändes fantastiskt!
Sen vidtog färgning i en ny nyans och slingor, vilket jag inte haft på 25 år ca. Därefter sköljning och så själva klippningen.

Som hon höll på där med att klippa, frissan, så sa hon ”Oj, vad lockigt ditt hår är!”.
Jag började skratta och förklarade att det var det inte alls för jag har alltid haft spikrakt hår. Då tog hon fram nackspegeln och visade mig och till min stora förvåning var mitt hår lockigt!! För första gången i mitt liv! Det var som om det fått nytt liv och börjat dansa av glädje nu när det sluppit tyngden. Otroligt!

Innan vi började sa frissan att hon skulle locka det åt mig på slutet för att visa hur man gjorde, för inte tusan vet jag hur man lockar hår efter så många år! Nu visade hon bara lite på slingorna runt ansiktet för resten var ju redan lockigt. Det är dock osäkert om dessa lockar håller i sig eller om det är en tillfällig ”sinnesförvirring”.

Jag gick därifrån och var glad och väldigt, väldigt nöjd, med flätan i en påse. Fascinerades av att känna vinden genom håret, en känsla jag inte upplevt på många år. 
Skickade bums bilder till maken, vars kommentar blev ”skitsnyggt!” Även barnen och de närmaste vännerna fick bild via messenger och gamla mamma fick veta det hela per telefon så att hon inte ska få en chock nästa gång hon ser mig.

Sen gjorde jag min största selfiebombning någonsin på facebook och Instagram.  Selfies är inte min grej, men denna stora händelse måste förstås dokumenteras och visas. 

Idag har jag nog speglat mig fler gånger än jag vanligtvis gör på en månad! Och provat spännen, uppsättningar och andra hårdekorationer.

Nu väntar jag bara på att få hem en plattång jag beställt också. Inte för att platta håret med, utan för att locka. Platt hår har jag fått nog av för tillfället.


Så nu är jag liksom lite stylad kan man säga. Nya glasögon vore trevligt, men det får vänta ett tag. Nästa vecka ska jag dock fixa naglarna. Tjoho! :D



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Minnen

Vila i frid, lilla fina mamma