Samtal med min doktor

Idag har jag varit på vårdcentralen för provtagning. Det gick bra. Vid lunchtid ringde min doktor och följande konversation utspann sig: 
(De världen jag anger inom parentes är värdena som togs för en månad sedan.)

L: Hej detta är D på X vårdcentral.

J: Hejsan! *glatt*

L: Hur mår du? Och hur går det med dina onda fötter och ben?

J: Tack, jag mår finfint och ben och fötter är bättre. *glad*

L: Ja, du har ju varit här och tagit prover i morse och det är därför jag ringer. Ditt kolesterolvärde är ännu högre än vid förra mätningen. 

J: Jaha, ja det kan jag tänka mig. 

Han undrade inte varför jag kunde tänka mig det utan fortsatte:

L: Äter du den kolesterolsänkande medicinen jag skrev ut?

J: Nej! *bestämt*

L: *försiktigt* Får jag lov att fråga varför?

J: Jo, jag har läst mycket om den och de biverkningarna är verkligen inte något jag behöver och sen är jag tveksam till nyttan med den när det råder så delade meningar om detta. *vänligt*

L: Men du kan ju inte veta nåt om biverkningarna för just dig om du inte provar?

J: Det har du rätt i förstås. *vänligheten själv* Men jag tror inte på den medicinen och jag kan ju inte äta en medicin jag inte tror på. Skulle du göra det? 

L: Nej, det skulle jag nog inte, men jag måste ju förstås informera dig om nackdelarna med att inte äta den. 

J: Det förstår jag och tack för omtanken men jag väljer att inte ta den. *fortfarande väldigt vänlig*

L: Nej, jag kan ju inte tvinga dig så då stryker jag den från din medicinlista. *också vänlig* 

L: Men du, dina blodsockervärden har ju verkligen blivit bra! 5,2 i fastevärde idag (9,9) och du har inget socker i urinen heller! Och gått ned i vikt har du gjort också (minus  2,7 kg) *uppmuntrande*. Hur många metformin (medicin för typ-2-diabetiker) tar du nu?

J: Jag tar inte dem heller. *fnissar*

Och här höll doktorn på att spräcka min trumhinna! 
L: VAAAA?!?!, vrålade han i luren. 

Jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag började gapskratta. 

L: Men? Men? Hur? Hur?... värdena är ju jättebra? Och på den korta tiden? *omåttligt förvånad*

J: *tålmodigt* Alltså, jag har ätit LCHF tidigare och då var mina värden jättebra. Men de senaste åren har jag tyvärr slarvat väldigt mycket. Men nu är jag tillbaka på banan igen. Har du förresten siffran på vad mitt långtidssocker var idag?

L: Ja, det var 75 (93) och det är ju en enorm förbättring på bara en månad! *förvånad*

J: Ja, det ska ju ned en bra bit till men det kan ju ta 3-6 månader ca och det är samma sak med kolesterolet. Det är inte alls konstigt att det stigit nu när jag precis ändrat kost men det kommer att rätta till sig med tiden.

L: Jaaa *glatt förvånad*, du kan ha rätt i detta (aha! ett erkännande!) och ditt goda kolesterol (HDL) har ju faktiskt redan stigit till 0,96 (0,83) (Nämen se där! Ännu ett erkännande!)

J: Ja, att HDL stiger är ju toppen, LDL (ont kolesterol) och Triglycerider (blodfetter) tar ju lite längre tid att få bukt med som sagt. Men då går ju det mesta åt rätt håll, fastän det bara gått en månad?

L: Ja, det får man nog säga. *skräckblandad förtjusning* Du verkar ju ha koll på läget.  Men jag skulle vilja ta nya prover om ett halvår igen för att se hur det går.

J: Det tycker jag absolut vi ska göra. *glatt* 

L: Ja, men då stryker jag Metformin också ifrån din medicinlista och tackar för mig och önskar lycka till. (WOW!)

J: Tack ska du ha och tack för att du ringde! *glatt*

Och så avslutade vi samtalet i bästa samförstånd. :)
Visst är livet vackert ibland? :D 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Minnen

Vila i frid, lilla fina mamma