Egalias egenheter

Jag fullkomligt älskar undulater! Men nu har vi inga här. Vi hade tre av sex stycken kvar. Så dog finaste Kerstin i slutet av sommaren. Från att ha flugit och varit pigg och samma ragata som alltid, låg hon plötsligt död i buren en morgon. Stor saknad.  Magnus och Astrid, de sista två som var kvar hade då omåttligt tråkigt tillsammans. Och Astrid var påverkad, som jag då trodde, av en kraftig ruggning och tämligen tilltufsad.  Efter moget övervägande kontaktade jag min vän J, som är den mest fågelkunniga människa jag vet och frågade om hon kunde tänka sig att ta sig an våra två fåglar och hon sa ja till detta.  På vägen till J, som bor några mil bort, blev Astrid sämre än någonsin. Det är ett vanligt fenomen hos små undulater, att om de är sjuka bryter det ut på allvar vid miljöombyte. Och lilla, fina Astrid dog några dagar senare.  Magnus, den av våra fåglar som jag trodde hade sämst förutsättningar att leva länge, bor nu hos J och lever livets glada dagar bland en massa kul

Idag har jag varit på vårdcentralen för provtagning. Det gick bra. Vid lunchtid ringde min doktor och följande konversation utspann sig:  (De världen jag anger inom parentes är värdena som togs för en månad sedan.) L: Hej detta är D på X vårdcentral. J: Hejsan! *glatt* L: Hur mår du? Och hur går det med dina onda fötter och ben? J: Tack, jag mår finfint och ben och fötter är bättre. *glad* L: Ja, du har ju varit här och tagit prover i morse och det är därför jag ringer. Ditt kolesterolvärde är ännu högre än vid förra mätningen.  J: Jaha, ja det kan jag tänka mig.  Han undrade inte varför jag kunde tänka mig det utan fortsatte: L: Äter du den kolesterolsänkande medicinen jag skrev ut? J: Nej! *bestämt* L: *försiktigt* Får jag lov att fråga varför? J: Jo, jag har läst mycket om den och de biverkningarna är verkligen inte något jag behöver och sen är jag tveksam till nyttan med den när det råder så delade meningar om detta. *vänligt* L: Men du kan ju in

Igår skrev jag ett inlägg i en grupp på facebook, som jag fick mycket positiv respons på. Trevligt! :) Så jag lägger ut inlägget även här i min blogg eftersom jag har några vänner som funderar på att börja med LCHF.  För dig som är helt novis på kosten i fråga rekommenderar jag kostdoktorn.se Mina tankar om att börja med lchf Jag började med lchf 2008. De två senaste åren har jag dock slarvat grymt med typ-2-diabetes som följd. Men nu är jag på banan igen.  Vet att många blir frustrerade av att inget händer de första veckorna (även om det händer mycket för många andra), så detta inlägg är till er. Vill dela med mig av mina erfarenheter genom åren. Vad beror det på att alla inte får superfantastiska resultat omgående? Och vad ska man tänka på? Hur lång tid har det tagit för dig att äta dig till den du är idag? Ge din kropp tid. Om du provat många olika metoder för att gå ned i vikt, jojo-bantat osv. har du en otrygg kropp. Den kan behöva övertygas i flera månader innan den

Oj, vad det var längesedan jag bloggade nu! Tillvaron har rusat på i rasande fart, så då blir det så.  För drygt två veckor sedan var jag hos läkaren. Jag är inte den som springer ner dörrarna på vårdcentralen precis, så det var längesedan sist.  Jag sökte läkare p g a att jag haft ovanligt ont i fötterna senaste halvåret. Denna gång fick jag träffa en, för mig, ny läkare. Besöket började bra. Han hade läst min journal.  Sen gick det lite sämre. Jag fick berätta om mina fotsmärtor och han undersökte fötterna. Sen hävdade han att jag troligen hade en sjukdom som varken symptom eller undersökning visade några som helst tecken på.  Jag fann detta föga förtroendeingivande och rätt irriterande. Då skulle han ta mitt blodtryck. Det var förstås för högt i det läget! Doktorn skrev genast ut blodtryckssänkande medicin och ordinerade därefter ytterligare två blodtryckskontroller med några dagars mellanrum.  Sen kollade han i min journal igen och konstaterade att jag inte tagit några som h