Egalias egenheter

I onsdags flyttade våra två kvarvarande undulater, Astrid och Magnus, hemifrån.  De bor numera hos en god vän som är stor fågelentusiast och enormt kunnig. Hon är faktiskt den enda jag kunde tänka mig att omplacera fåglarna till och hon sa ja till att ta emot dem. Det är vi tacksamma för.  Orsakerna till omplaceringen är flera. Men den största är att de två som var kvar hade sååå tråkigt! De har varit vana vid en större flock och flera kompisar att flyga med och nu när de bara var två kvar blev de liksom sittande och såg uttråkade ut.  En annan bidragande orsak var att jag varje dag fått rulla buren in i vårt sovrum på morgonen och ut därifrån igen på kvällen för att de skulle få flyga fritt. Eftersom min kropp blivit allt sämre de senaste åren har detta blivit en allt större påfrestning samt att burstädningen blivit som ett gympapass.  Så nu har de alltså flyttat. Tyvärr blev Astrid sjuk på kuppen. Miljöombyte kan lätt utlösa sjukdom hos dessa små fåglar. Men hon får mycket god

I förrgår morse låg vår undulat Kerstin död på botten av buren.  Dagen innan hade hon flugit, kvittrat och varit i full gång som hon brukade, men nu låg hon där, alldeles död. Det var mycket oväntat.  Jag trodde hon skulle leva längst av dem alla.  Kerstin var en stor personlighet. Hon var en mycket bestämd dam. Hade hon fått smak för någon godbit var det ingen idé att någon annan i flocken försökte närma sig den. Då åkte de på däng så de trillade av pinnen pronto! Hon lät sig nådigt matas och flirtas med av sin ständige beundrare Magnus, som älskade henne villkorslöst och helhjärtat. Hon var så vacker.  Kerstin var något av en marodör. Sen vi flyttade till nuvarande bostad fick fåglarna flyga fritt i vårt sovrum på dagarna. Till en början hängde jag upp gardiner i fönstren. Kerstin roade sig med att härja på gardinstången och bita sönder gardinerna upptill. Det tog några månader per gardin men till sist såg hon nöjt på när gardinlängden singlade ned på golvet. Hennes näbb var