Egalias egenheter

En dag tidigare i höstas ringde min dotter och meddelade att hon skulle gå på Nobelfesten. "Jaha, ska ni ha nobelfest på skolan, så kul!", svarade jag glatt. :) "Nej, jag ska gå på den riktiga Nobelfesten!", sa dottern och jag svarade som jag brukar när folk ställer frågor jag aldrig trodde de skulle ställa eller kommer med otroliga påståenden: "Är du inte klok!?" :D Och sen ville jag förstås höra alla detaljer. Hon visste inte så mycket då, men hon skulle vara fanbärare och representera sin skola. Universiteten ute i landet får ytterst få platser i fanborgen på Nobelfesten varje år. Dessa lottas ut och i år fick dotterns skola en plats och den som skulle få åka lottades också fram och hon hade den sagolika turen att vinna den platsen!  Sen kom det till klänning och en himla massa regler kring den. Och två resor till Stockholm för att få information och repetera, varav den ena resan höll på att gå åt fanders p g a stormen Helga! Men det löste sig tac

Sociala medier är en hyfsat stor del av det sociala livet, i alla fall för mig. P g a sjukdom kan jag inte träffa folk alls så ofta som jag vill och då är t ex Facebook en utomordentlig väg att hålla kontakten. Så där har jag en hel del vänner. Där har jag vänner som sympatiserar med hela den politiska skalan och vänner som är troende så väl som ateister, vänner som älskar klassisk musik och som hatar den osv. Kattälskare, hundälskare, fågelälskare, blomsterälskare m.m. Det är charmigt, tycker jag. Att ha vänner med väldigt olika åsikter, livsåskådning och intressen. Det ger mig många infallsvinklar och intressanta samtal. Då och då händer det att någon vän skriver och delar väldigt mycket av sånt som jag inte sympatiserar med eller inte intresserar mig för. Men det är inget problem. Det är så lätt att sluta följa den personen en tid, att dölja aviseringarna.  Det är inget jag gör för att jag tycker illa om personen i fråga, utan för att slippa se sånt som stjäl fö

Jag anser mig vara lyckligt lottad.  Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en underbar make och barn som jag är omåttligt stolt över.  Vidare har jag en ljuvlig hund, många fina nära och kära och förmånen att kunna hjälpa dem som har det sämre lite. Visserligen med betoning på lite , men jag kan ändå göra något.  Förvisso ligger det mig i fatet att jag är sjukpensionär med tre kroniska diagnoser med allt vad det innebär av smärta, begränsningar och dålig ekonomi. Det finns vissa saker i mitt liv som börjar bli smått akuta att åtgärda, men finns det inte pengar så finns det inte.  Men jag är  ändå lyckligt lottad.  Det finns så många som har det så mycket sämre.  Jag tänker på alla som är på flykt. Och den lilla del av dessa som kommit till det kalla norden utan tillräckligt med kläder, utan att veta hur det ska bli, var de ska bo och hur deras framtid ser ut. Människor som upplevt fruktansvärda saker och som tvingats på flykt från sina hemländer.  Men jag tänker också på d

Världen är turbulent i dessa dagar.  Mycket händer, många människor lider, andra människor hatar, debattens vågor går höga.  I inlägg och kommentarer märker jag ofta en total förvirring över ord, begrepp och etiketter som vi använder på det ena och det andra för att klargöra vad och vem vi pratar om.  Missuppfattningarna blir både stora och många. Så jag tänkte presentera en liten ordlista över ord som ofta används just nu. Flykting = en person som flyr för sitt liv och inte kan bo kvar i sitt land. Flykten kan bero på förföljelse p g a ras, religion, nationalitet, politik, kön, sexuell läggning m.m. Invandrare = en person som invandrar (immigrerar) till ett annat land. Orsakerna kan vara arbetstillfällen, att anhöriga redan finns i landet eller att man inte kan bo kvar i sitt land. En flykting är alltså en invandrare, men alla invandrare är inte flyktingar. EU-migrant =  en person som använder sig av rätten till fri rörlighet inom EU. Denna rätt innebär att man kan resa

Senaste veckan har mycket känts tungt. Det som hände i Paris är inget annat än totalt fruktansvärt!  IS måste stoppas på något sätt, för de verkar redan finnas överallt och man får en känsla av att vad som helst kan hända när som helst och var som helst.  Jag är inte så orolig för egen del. Om det är meningen att jag ska bli mördad av terrorister så kan jag inte göra mycket åt det liksom. Men när en av mina barns vänner blev ihjälskjuten på en restaurang i Paris för en vecka sedan kom terrorismen plötsligt mycket nära inpå. Och jag tänkte att det kunde varit ett av mina barn som var där och kände enorm tacksamhet för att det inte var så. Och jag tänkte på den familj som nu förlorat ett älskat barn. Och då blev det tungt.  Så mycket hat...till ingen nytta alls. För hat leder aldrig till något gott. Det föder bara mera hat, det har vi ju sett.  På tal om hat, så är näthat aktuellt och omdebatterat idag. Och det är bra att det förs fram i ljuset. Så snart någon, ofta en kändis,

I går kväll somnade vår undulat Lovisa in för gott. Hon har varit väldigt trött sista tiden, men inte visat några direkta sjukdomstecken. Hon har ätit och sen sovit massor. Vis av tidigare erfarenheter (se inlägget  Underbara envisa Lovisa ) avvaktade vi eftersom hon inte verkade plågad alls, bara trött.  I går kväll tittade vi till fåglarna med en timmes mellanrum, maken och jag. När han kikade dit var allt som vanligt, Lovisa satt på en pinne med de andra. När jag tittade dit en timma senare, låg hon på burgolvet, död.  Eftersom Lovisa var en hittefågel vet vi inte hur gammal hon var, men minst 6-7 år gammal i alla fall och kanske mycket äldre än så? Hon var en oerhört speciell undulat.  Även om de alla är stora personligheter så var hon en fågel av den sorten som verkligen gör avtryck i ens minne.  Hon var nästan inte rädd för någonting och då ska man ha klart för sig att undulater är lättskrämda fåglar. Dammsugaren var läskig när hon nyss kommit till oss, men det gick över. T

Igår skedde ett hatbrott i vårt land, en terrorattack som nästan fick landet att stanna. En vettvilling som ger sig på barn. Det är obegripligt, fruktansvärt och outsägligt sorgligt. En människa, som verkade vara lite av en ensamvarg gjorde detta avskyvärda. En kille som tydligen hyllade Hitler och rasism. Kanske var han så aktiv på främlingsfientliga sajter att han fick det felaktiga intrycket att majoriteten av svenska folket tyckte som han? Kanske tyckte han att han gjorde Sverige en tjänst? Ett skruvat sinne med en förvriden världsbild? Jag vet inte… Ett terrorbrott är det i alla fall. Utfört av en infödd svensk. Den faran har jag inte sett många delningar om på sociala medier! Om IS, som är långt där borta, har det dock delats massor. Men det är inte den terrorn som är vårt värsta hot i dagsläget, uppenbarligen! Massor med människor är livrädda för islamister, med all rätt. Men glöm inte de andra fanatikerna, de på närmare håll. Idag har det riktats hot mot skolor på

Kan vi kanske fokusera på de många? Flyktingsituationen i världen engagerar många nu och många olika artiklar med olika infallsvinklar delas i sociala medier. Rasism är ett angeläget ämne.  Och det är bra. Mycket bra! Rasism behöver dras fram i ljuset och ventileras. Jag vet flera som förnekar att de är rasister, men som gärna delar väldigt rasistiska inlägg. Ofta beror det på rädsla och okunskap. Det är så med rasism, förutom att den oftast bottnar i just rädsla och okunskap, att den finns överallt. Bland alla människor, i alla läger. Och rasism är vad media älskar att rapportera om just nu! Så till den milda grad att hela världen tycks bestå mest av rasister. Enbart idag har jag läst delade artiklar om svenskars rasism och icke-rasism och ungefär det samma om människor av annan nationalitet. Någon delar raskt och utan eftertanke artiklar om minsta misstag en utlandsfödd begår. Någon annan delar lika snabbt sin syn på invandrarnas rasism som om det vore en allmän sa

Min lilla mamma, snart 92, har länge önskat göra ett besök på det nya textilmuseet. Vad gör man inte för att hon ska bli glad? :) Så i onsdags for vi dit.  Som gammal sömmerska intresserar detta henne mycket.  Hon går inte så bra numera, benen är svaga. I sakta mak gick vi från parkeringen in på nya textilhögskolan. Museet låg i bottenplan, visserligen spände det över två våningar, men det fanns hiss.  Tyvärr visade det sig att utställningen med gamla väv- och symaskiner inte öppnar förrän till våren, så vi får göra ett nytt besök då. Men det fanns ändå mycket kul att titta på. Vi började i avdelningen för textilhistoria. Vid montrarna fanns det bildskärmar med tillhörande hörlurar. Där kunde man klicka fram olika filmer att se och höra på. Jag hittade en film om lakansväv från 50-talet. "Lyssna här", sa jag och satte på mor hörlurarna och lyssnade gjorde hon. "Jaaa" och "just det" och "sån lakansväv fick vi när vi gifte oss", kommenterade h

Det är inte lätt att känna sig liten och rädd.  Rädsla är f ö en känsla som kan bli en av våra värsta fiender. För rädsla föder hat och inskränkta tankar.  I mitt tidigare arbete med blivande föräldrar mötte jag sådan rädsla ibland. Ofta berodde det på tidningars skriverier.  När man känner att något kommer för nära inpå och man inte kan värja sig, kommer rädslan. Som när någon tidning skrev om förlossningar där något gått fel eller om svårt missbildade barn. Då fick jag ha många och långa samtal med oroliga föräldrar. Då gällde det att ge det hela realistiska proportioner. För tidningar skriver om det som säljer, det som har ett s k nyhetsvärde. De skriver t ex aldrig om alla de hundratusentals förlossningar som går bra och inte heller om alla de barn som föds friska och fina, vilket förstås är de allra flesta. Självklart ska man vara riskmedveten, men man ska ha en realistisk riskmedvetenhet.  Nu känner jag igen denna rädsla i sociala medier. Man läser tidningar. De skriver om

Här i staden pågår nu Street Art Festival för andra året i rad. Förutom en massa olika event är huvudattraktionen ett antal hitbjudna konstnärer som målar på gator och väggar.  Helt fantastiskt! :) Vi har redan ett antal fina konstverk från förra året och nu får vi ännu fler. Bl a ett som ser ut att bli helt underbart, på husgaveln i grannhuset på gatan där vi bor.  Det är så kul när det händer lite på stan. Idag gick jag och hunden en rejäl promenad och tittade på konstnärer i arbete och även en del färdiga konstverk.  Det händer saker med folk den här veckan som No Limit Borås pågår. :) Många mer än lilla hunden och jag var ute och tittade. Folk samlades vid olika väggar och gatstenar och fotade. Och folk pratar med varann! Det var längesen jag pratade med så många okända människor på en promenad!  Först var det en liten tant som inte visste vad som pågick men blev positiv när jag förklarade. På ett annat ställe var jag ensam publik vid tillfället och då vände sig konstnären

”Vad? Vem? Varför?”, undrar du säkert nu, kära bloggläsare. Jo, nu är jag så trött och less och sitter här och funderar på att ta en rejäl paus från facebook. Mitt vanligtvis långa tålamod börjar liksom komma till vägs ände. Det här blogginlägget tenderar att bli långt. Har du ork nog att läsa eller gör du hellre ännu ett meningslöst test på facebook? Först en historisk tillbakablick. En gång var Sverige ett fattigt land. En gång levde vi i största armod. Folk dog av svält, sjukdomar och umbäranden. Ca en miljon svenskar utvandrade till Amerika och en hel del till andra länder i hopp om att överleva och rent av få det bättre.  Vissa blev lurade av oseriösa människor som lovade guld och gröna skogar. En del dog på båtarna som skulle föra dem till ett bättre liv. För vissa gick det bra, för andra, som t ex min morfars far, gick det sämre. Han återvände hem efter nio år och det enda han hade med sig var sin amerikakista och den var tom, men han överlevde iaf. (Den är inte t

Här kommer ett litet inlägg om att blogga. :) Jag är lite dålig på att uppdatera den här bloggen just nu. Det blir ganska långt mellan inläggen.  Ibland tryter orken. Ofta kommer jag på uppslag till blogginlägg när jag är ute på promenad med hunden och när jag kommer hem har jag glömt det igen! :D Det vanliga vardagslivet tar sin tid. Och sen håller jag på för fullt med en annan blogg just nu.  I sommar har jag startat en blogg för min släktforskning. Den har blivit tämligen omfattande, släktforskningen alltså... och för att kunna dela allt med släkt och intresserade vänner bestämde jag mig för att lägga upp det hela i en blogg. Det tar sin tid då jag dels måste göra det hela så överskådligt som möjligt och dels göra ett inlägg om varje person i släkten. Och släkten är stor...och då har jag ändå inte hittat alla släktingar än. :D I släktforskningsbloggen är så gott som alla inlägg lösenordsskyddade, men är du intresserad och släkt eller god vän så hör av dig till mig, så fixar j

I somras bestämde jag mig för att säga upp mig från ett långvarigt åtagande. Först tänkte jag sluta omgående men vid närmare eftertanke verkade det bättre att avveckla i lagom takt och över tid. Jag menar, jag har sysslat med det här i 44 år så det man får ju ge sig själv lite tid att ställa om.  Så för en månad sedan började jag fasa ut verksamheten och är nu nere på ca 25%.  Det känns som rätt bra jobbat på en månad ändå, hyfsat rejäl minskning, tycker jag nog. Det jag har märkt av under denna månad är att stressen har minskat. Skönt!  Vidare orkar jag promenera fortare utan att riskera att tappa andan. Branta backar är inte lika branta längre. Inte hostar jag heller. Det luktar väldigt mycket i omgivningarna, på gott och ont. Det är skönt att känna väldoft, men det luktar ju skit när någon har varit på dass!! Det har jag inte känt på evigheter! *S* Ja, som ni säkert förstått vid det här laget har jag sagt upp mig som skorsten och håller på att avveckla bolmandet.  Inte så

På Facebook delas ett inlägg om att det är skönt för oss som är över 40 för vi hann göra alla dumheter och misstag innan Facebook fanns. Och det kan man ju tycka. :) Vi har i alla fall sluppit att se våra mindre smickrande ögonblick och ungdomssynder delas och kommenteras. Vi behöver inte ta oss för pannan och skämmas för vad vi skrev och delade i ungdomligt oförstånd.  Men så började jag tänka lite längre... Vi som alltså är 40+ och som använder sociala medier, vi är de som kommer att bli gamla först. Gamla datoranvändare.  Senila datoranvändare?!?! Ehh...vi kanske inte ska vara så väldigt nöjda med att inte internet fanns när vi var unga för det kommer att finnas när vi blir gamla och hur kommer det att gå?  Jag ser framför mig hur jag, gammal och glömsk, kommer att gratulera någon vän på födelsedagen fjorton gånger. Eller tänk om jag kommer att ta helt galna selfies och lägga ut? Eller göra pinsamma avslöjanden om mig själv och andra? Eller fälla urdumma kommentarer? Det

Vems är felet när något går illa liksom?  "Nu är hon inte klok", tänker ni. Det beror väl på vad som gått illa och vilka som är inblandade?  Ja, självklart är det så.  Om full hen kör ihjäl någon är det förstås hens fel. T ex. Men det finns också gott om människor som försöker pådyvla oss en syndabock i olika lägen. En syndabock som inte alls har med saken att göra. Det är, sedan länge känd, retorik att föra fram sina argument genom att visa på en konflikt som egentligen inte existerar.  Hitler är ju ett lysande exempel som de flesta känner till. I Tyskland levde kristna och judar i hyfsat samförstånd innan Hitler fick sin idé om att allt var judarnas fel.  I mindre skala - än så länge - ser vi nu denna retorik framföras här i Sverige och i flera andra länder av partier som vädjar till folks enkelhet och längtan efter svart-vitt tänkande.  I sociala medier delas dessa budskap friskt. Tant Agda, 87 får ingen sylt till pannkakorna på torsdagarna eftersom det nya a

...för Lovisa och Astrid älskar varandra. :D Som trogna bloggläsare vet, förlorade undulaten Lovisa sin "make" Herbert i våras under mystiska och dramatiska omständigheter. Vi var tveksamma till om Lovisa skulle överleva detta, men på nåt mirakulöst sätt piggnade hon till och lever nu livets glada dagar med sina tre kompisar Magnus, Kerstin och Astrid.  Magnus och Kerstin är ett par sedan länge och nu har Lovisa och Astrid upptäckt att all kärlek är vacker kärlek!  De kelar och putsar och kliar varann. Myser tillsammans och sitter stundtals tätt ihop.  Det finns en färgvariant bland undulater som kallas regnbågsundulat, men Lovisa och Astrid har blivit regnbågsundulater i ordets rätta bemärkelse. :)

Minns ni reklamen med en förkylde mannen som hävdar att förkylning är värre än förlossning? :D Han sa något om att "ni kvinnor pratar om att föda barn...". Nåväl, för att argumentera emot myten om att det inte finns nåt sjukare än en förkyld man, så hävdar jag att det inte finns nåt sjukare än en förkyld jag! Förkylning är nåt av det värsta jag vet och skyr som pesten! Hatar det! Inte nog med att det gör ont att ha ont i halsen, man kan knappt svälja heller. Och sen blir man täppt i näsan, anfådd, får inte luft, kan inte sova. Och så hosta på det! Jag hostar så jag nästan kräks och jag hatar att kräkas. Så när jag nästan kräks kan jag börja kräkas för att jag mår illa för att jag nästan kräks...om ni förstår vad jag menar. Och när jag kräks mår jag ännu mer illa och kräks ännu mer! Urrrkkkk! Får jag feber också så är katastrofen ett faktum. Eftersom jag är lågtempare (min normaltemp är ca 36,5), så krävs det inte mer än 37,5 för att det ska kännas som om jag brinner upp